Regn
Okej, när jag skrev det senaste inlägget igår la internet av mitt upp i alltihopa, så det är därför samma bild är med tre gånger i ett och samma inlägg och trots försök att ta bort de två sista bilderna, så funkade inte det.
Idag så öser regnet ner och vi har bara 21 grader varmt, så jag antar att det är höst. Enligt rykten ska det regna hela veckan, men det tror jag vad jag vill om. Tror åskan går ibland, men det är bara flygplan som går in för landning.
Var och simmade på morgonen, men det var så varmt i vattnet i inomhusbassängen att jag trodde jag skulle svimma. Om det inte regnar imorn när jag ska gå och simma igen, så ska jag simma i utomhusbassängen istället.
Min dator och mitt internet har nu strulat i flera dagar och jag börjar bli otroligt less på det. Idag ändrade jag några inställningar och fick internet att fungera igen, men det finns fortfarande nån IP-adresskonflikt som jag hoppas datanissarna här på Dunmore kan komma och fixa. JObbigt när man måste förlita sig på att maila sina arbeten till sig själv för att kunna skriva ut på en annan dator. Tur dock att vi har en liten datasal man kan utnyttja när inget annat fungerar.
Här är min nya känguruskylt som jag köpte i lördags på Paddy's market.
Nu strular mitt internet igen, så får se om jag lyckas lägga upp det här inlägget.
Ha det bra allihopa!
~ Katarina
Idag så öser regnet ner och vi har bara 21 grader varmt, så jag antar att det är höst. Enligt rykten ska det regna hela veckan, men det tror jag vad jag vill om. Tror åskan går ibland, men det är bara flygplan som går in för landning.
Var och simmade på morgonen, men det var så varmt i vattnet i inomhusbassängen att jag trodde jag skulle svimma. Om det inte regnar imorn när jag ska gå och simma igen, så ska jag simma i utomhusbassängen istället.
Min dator och mitt internet har nu strulat i flera dagar och jag börjar bli otroligt less på det. Idag ändrade jag några inställningar och fick internet att fungera igen, men det finns fortfarande nån IP-adresskonflikt som jag hoppas datanissarna här på Dunmore kan komma och fixa. JObbigt när man måste förlita sig på att maila sina arbeten till sig själv för att kunna skriva ut på en annan dator. Tur dock att vi har en liten datasal man kan utnyttja när inget annat fungerar.
Här är min nya känguruskylt som jag köpte i lördags på Paddy's market.
Nu strular mitt internet igen, så får se om jag lyckas lägga upp det här inlägget.
Ha det bra allihopa!
~ Katarina
Doktorn kan komma...
Så var det måndag igen och innan jag riktigt hinner acceptera att helgen redan är över så är det dags för en ny, så det är lätt att säga att tiden går fort när man har roligt!
I fredags så testade jag den australiensiska sjukvården för första gången då mitt vänsteröra av någon konstig anledning slutat fungera...vilket var väldigt irriterande. Min läkare var en pytteliten kvinna som knappt nådde upp till mitt öra när jag satt ner. Hursomhelst, så spolade hon rent mitt öra och tack och lov så var det bara en vaxpropp så det var lätt ordnat.Var inte alls lika dramatiskt som det hade kunnat vara ute i the Outback. Hade varit coolt att bli upplockad av ett plan och förd till Coopers Crossing, men jag antar att man inte kan få allt här i världen.
I lördags var det dags för Earth Hour, vilket tas väldigt allvarligt här i Australien. Sydney släckte ner både bron, operahuset och skyskraporna. Här på Dunmore slog vi gemensam sak i att rädda världen genom att lämna våra små skyffen till rum och gå ut och leka en lek. Själv lyckades jag bli tacklad och har två fina blåmärken som bevis för detta. Därefter gick vi in och tände alla våra lampor...
Tidigare samma dag var jag och några kompisar ner till Sydney och Paddy's market där vi köpte lite billiga souvernirer. Var skönt att komma ifrån Dunmore om än bara för en eftermiddag.
Söndag var en ganska lugn dag då vi alla försökte plugga med olika grad av framgång. jag lyckades vara ganska duktig på förmiddagen, men sedan spelade vi biljard i typ fyra timmar, så kvällen var inte särskilt produktiv.
Idag fick jag tillbaka min första inlämningsuppgift och fick 8/10 på den! det var det högsta betyget som vår lärare gav i min klass och de flesta hade ca 6/10 eller 7/10, så det var riktigt bra det jag fick!!! vet inte riktigt hur det spelar in på mitt slutgiltiga betyg, men det känns som om jag inte behöver oroa mig över mitt betyg i kreativ skrivning i alla fall. de två literaturklasserna däremot är lite tuffare enligt min smak. Väntar på att få tillbaka en uppsats jag lämnade in förra veckan. I den andra ska jag skriva en uppsats till nästa torsdag som är värd 40% av mitt slutgiltiga betyg...
Nu är klockan 11 på kvällen och de flesta har dragit sig tillbaka till sina rum. Jag borde antagligen sova, men tror inte jag skulle kunna somna, så jag ska kanske röja lite på mitt rum eftersom de kommer och städar imorn, nått jag inte får glömma bort.
Tänkte lägga upp några kort från Paddy's market, men bloggen ville inte det, så jag testar en annan dag.
~ Katarina
I fredags så testade jag den australiensiska sjukvården för första gången då mitt vänsteröra av någon konstig anledning slutat fungera...vilket var väldigt irriterande. Min läkare var en pytteliten kvinna som knappt nådde upp till mitt öra när jag satt ner. Hursomhelst, så spolade hon rent mitt öra och tack och lov så var det bara en vaxpropp så det var lätt ordnat.Var inte alls lika dramatiskt som det hade kunnat vara ute i the Outback. Hade varit coolt att bli upplockad av ett plan och förd till Coopers Crossing, men jag antar att man inte kan få allt här i världen.
I lördags var det dags för Earth Hour, vilket tas väldigt allvarligt här i Australien. Sydney släckte ner både bron, operahuset och skyskraporna. Här på Dunmore slog vi gemensam sak i att rädda världen genom att lämna våra små skyffen till rum och gå ut och leka en lek. Själv lyckades jag bli tacklad och har två fina blåmärken som bevis för detta. Därefter gick vi in och tände alla våra lampor...
Tidigare samma dag var jag och några kompisar ner till Sydney och Paddy's market där vi köpte lite billiga souvernirer. Var skönt att komma ifrån Dunmore om än bara för en eftermiddag.
Söndag var en ganska lugn dag då vi alla försökte plugga med olika grad av framgång. jag lyckades vara ganska duktig på förmiddagen, men sedan spelade vi biljard i typ fyra timmar, så kvällen var inte särskilt produktiv. Idag fick jag tillbaka min första inlämningsuppgift och fick 8/10 på den! det var det högsta betyget som vår lärare gav i min klass och de flesta hade ca 6/10 eller 7/10, så det var riktigt bra det jag fick!!! vet inte riktigt hur det spelar in på mitt slutgiltiga betyg, men det känns som om jag inte behöver oroa mig över mitt betyg i kreativ skrivning i alla fall. de två literaturklasserna däremot är lite tuffare enligt min smak. Väntar på att få tillbaka en uppsats jag lämnade in förra veckan. I den andra ska jag skriva en uppsats till nästa torsdag som är värd 40% av mitt slutgiltiga betyg...
Nu är klockan 11 på kvällen och de flesta har dragit sig tillbaka till sina rum. Jag borde antagligen sova, men tror inte jag skulle kunna somna, så jag ska kanske röja lite på mitt rum eftersom de kommer och städar imorn, nått jag inte får glömma bort.
Tänkte lägga upp några kort från Paddy's market, men bloggen ville inte det, så jag testar en annan dag.
~ Katarina
Värmebölja
Igår var nog den varmaste dagen sedan jag kom till Australien, så vi kan nog glömma hösten ett tag till. Idag är det kanske inte lika hög luftfuktighet som igår, men det fortfarande så varmt att man tror man skulle kunna smälta om man spenderade allt för mycket tid utanför den 30-gradiga skuggan...
I mitt rum är det så varmt att jag skulle kunna steka ett ägg på mitt golv, om det inte var för heltäckningsmattan. Fönstret är öppet, så därifrån kommer en varm bris ibland insvepandes. Min fläkt, som numera gått över till att låta som en helikopter, går för fullt, men inte ens den lyckas svalka mig, bara flytta runt den varma luften lite.
Men visst är det underbart med sommar. Önskar bara att vi hade tillgång till pool här på Dunmore, fast då skulle vi nog inte göra annat än att plaska runt i vattnet och dricka paraplydrinkar.
Tänkte det var på tiden att jag la upp lite bilder på mitt varma, fina fängelseliknande rum, så här kommer de!
Min säng och min fläkt och på väggen har jag konst från Jacob.
Mitt skrivbord och mitt fönster med utsikt in i en vacker buske där fåglar som låter som hej-kom-och-hjälp-mig brukar sitta och sjunga ibland. (Ursäkte röran...)
Min bokhylla, min anslagstavla och min garderob.
Mitt handfat och min vattenkokare.
Min vägg - prydd av Linneas konstverk, lite kort och fjärilar från Coldplay-konserten.
Jag sitter vid datorn och försöker förstå mig på hur man får fram priserna på tågresor mellan Newcastle och Brisbane - utan någon större framgång...
Ja, och så här ser min korridor ut. Hemtrevligt, va?!!
Annars så är allt bra här på andra sidan jorden. Redan halvvägs in på den här veckan, och bara jag får mitt fyratimmars kvällspass överstökat så känns det nästan som helg igen. Igår lämnade jag in en uppsats, så nu är det dags att börja på nästa som ska lämnas in precis innan lovet.
Planerna för lovet är för min del ganska oförändrade förutom att min kompis Alex har valt att åka ut i the outback och tälta första veckan istället för att följa med upp längs kusten. Men som tur är jag ju van att resa själv, så det kommer inte bli några problem. Första dagarna har jag ju dessutom sällskap av Tim, så det blir nog bra. Ser verkligen fram emot två veckor av sol och bad! Ska bli något av en lyxsemester, men med liten budget.
Nej, men om jag skulle ta och packa min väska och börja bege mig mot skolan. Förhoppningsvis får vi lära oss något intressant...
Chips å haj
~ Katarina
I mitt rum är det så varmt att jag skulle kunna steka ett ägg på mitt golv, om det inte var för heltäckningsmattan. Fönstret är öppet, så därifrån kommer en varm bris ibland insvepandes. Min fläkt, som numera gått över till att låta som en helikopter, går för fullt, men inte ens den lyckas svalka mig, bara flytta runt den varma luften lite.
Men visst är det underbart med sommar. Önskar bara att vi hade tillgång till pool här på Dunmore, fast då skulle vi nog inte göra annat än att plaska runt i vattnet och dricka paraplydrinkar.
Tänkte det var på tiden att jag la upp lite bilder på mitt varma, fina fängelseliknande rum, så här kommer de!
Min säng och min fläkt och på väggen har jag konst från Jacob.
Mitt skrivbord och mitt fönster med utsikt in i en vacker buske där fåglar som låter som hej-kom-och-hjälp-mig brukar sitta och sjunga ibland. (Ursäkte röran...)
Min bokhylla, min anslagstavla och min garderob.
Mitt handfat och min vattenkokare.
Min vägg - prydd av Linneas konstverk, lite kort och fjärilar från Coldplay-konserten.
Jag sitter vid datorn och försöker förstå mig på hur man får fram priserna på tågresor mellan Newcastle och Brisbane - utan någon större framgång...
Ja, och så här ser min korridor ut. Hemtrevligt, va?!!
Annars så är allt bra här på andra sidan jorden. Redan halvvägs in på den här veckan, och bara jag får mitt fyratimmars kvällspass överstökat så känns det nästan som helg igen. Igår lämnade jag in en uppsats, så nu är det dags att börja på nästa som ska lämnas in precis innan lovet.
Planerna för lovet är för min del ganska oförändrade förutom att min kompis Alex har valt att åka ut i the outback och tälta första veckan istället för att följa med upp längs kusten. Men som tur är jag ju van att resa själv, så det kommer inte bli några problem. Första dagarna har jag ju dessutom sällskap av Tim, så det blir nog bra. Ser verkligen fram emot två veckor av sol och bad! Ska bli något av en lyxsemester, men med liten budget.
Nej, men om jag skulle ta och packa min väska och börja bege mig mot skolan. Förhoppningsvis får vi lära oss något intressant...
Chips å haj
~ Katarina
Bambi på hal is
Fortfarande mätta sen igår begav sig jag och Tim till Macquarie Centres skridskobana. Matt skulle egentligen också ha följt med, men han valde att träffa en annan kompis istället. Det tåls att redan i ett tidigt skede avslöja att Tim tagit på sig skridskor endast en gång tidigare i sitt liv och mitt mål med dagens skridskoåkning var att få honom att uppskatta en vintersport.
Till en början höll vi oss (läs Tim) klistrade till sargen utan förmåga att röra oss i någon riktning. Efter lite guidning från min sida och några tips på hur man använder fötterna i skridskoåkning började vi sakta röra oss framåt. Tim vägrade dock att släppa taget om sargen och det tog cirka en halvtimme att ta oss runt ett halvt varv. Därefter tog Tim rast medan jag fortsatte åka.
Längs den ena kortsidan av rinken hade de skridskoskola, så för att ta sig förbi var man att tvungen att bege sig ut på öppen is - dvs släppa taget om sargkanten. Trots att jag var övertygad om att jag kunde bogsera Tim över till andra sidan, löste han problemet med att gå runt på utsidan av rinken.
Andra och tredje varvet gick betydligt fortare än det första och med lite stöd kunde vi lämna sargkanten i ungefär tio sekunder i taget, vilket var ett stort framsteg för lille Bambi!
Efter tre varv (halva varv, Tim fortsatte att gå runt rinken), så gav han upp och jag fick åka själv. Var dock väldigt roligt att åka skridskor :) Det bästa var dock att Tim själv tyckte att vi skulle komma tillbaka och åka skridskor igen om några veckor sisådär. Mission accomplished!
Eftersom Tim gick med på att prova en "svensk" sport så har jag lovat att simma med honom i havet när vi hälsar på hos honom i Newcastle under lovet. Jag ska då få lära mig att simma ur en ström, vilket jag har en känsla av kommer att vara en bra kunskap!
Nu ska jag byta om och åka ner till stan för att möta lite universitetsfolk.
~ Katarina
Till en början höll vi oss (läs Tim) klistrade till sargen utan förmåga att röra oss i någon riktning. Efter lite guidning från min sida och några tips på hur man använder fötterna i skridskoåkning började vi sakta röra oss framåt. Tim vägrade dock att släppa taget om sargen och det tog cirka en halvtimme att ta oss runt ett halvt varv. Därefter tog Tim rast medan jag fortsatte åka.
Längs den ena kortsidan av rinken hade de skridskoskola, så för att ta sig förbi var man att tvungen att bege sig ut på öppen is - dvs släppa taget om sargkanten. Trots att jag var övertygad om att jag kunde bogsera Tim över till andra sidan, löste han problemet med att gå runt på utsidan av rinken.
Andra och tredje varvet gick betydligt fortare än det första och med lite stöd kunde vi lämna sargkanten i ungefär tio sekunder i taget, vilket var ett stort framsteg för lille Bambi!
Efter tre varv (halva varv, Tim fortsatte att gå runt rinken), så gav han upp och jag fick åka själv. Var dock väldigt roligt att åka skridskor :) Det bästa var dock att Tim själv tyckte att vi skulle komma tillbaka och åka skridskor igen om några veckor sisådär. Mission accomplished!
Eftersom Tim gick med på att prova en "svensk" sport så har jag lovat att simma med honom i havet när vi hälsar på hos honom i Newcastle under lovet. Jag ska då få lära mig att simma ur en ström, vilket jag har en känsla av kommer att vara en bra kunskap!
Nu ska jag byta om och åka ner till stan för att möta lite universitetsfolk.
~ Katarina
En svensk, en amerikan och en australiensare...
En svensk (jag), en amerikan (Matt) och en australiensare (Tim) begav sig på fredagskväll in till Sydney. Efter en cirka halvtimmes lång tågfärd och en promenad på ungefär en kvart hade de tagit sig till Star City Casino. De första de ville göra var att äta, och de begav sig därför mot the Garden Buffet. Efter att ha läst hur mycket det kostade att äta där insåg man att det skulle bli betydligt billigare om man blev medlem i kasinots Star Rewards Club...
Matt blev därför kompis med en vakt, fixade in oss i kasinot (endast 18-årige Tim var tvungen att visa ID...) och där inne fick vi sedan hjälp att fylla in den nödvändiga blanketten. För att få våra medlemskort var vi sedan tvugna gå till ett annat ställe där de turligt nog hade tre kassor öppna och där det blev uppenbart att vi alla bodde på samma adress... Matt och Tim tog sig ganska smärtfritt igenom, medan jag fick vänta en halv evighet på att få mitt medlemskort och jag trodde jag skulle svimma av hunger...
Till sist lyckades vi i alla fall ta oss in till buffén och vi det laget hade vi redan tjänat 10 dollar vi kunde spela bort senare... Tim och jag hade kommit överrens om att vi skulle äta vår vikt i mat och på så sätt tjäna på konceptet "är hur mycket du orkar". Matt däremot valde att "bara" äta tills han kände sig lagom mätt.
Jag lyckades få i mig två tallrikar av mat och en tallrik med dessert. Därefter kände jag mig mättare än jag någonsin varit i det här landet.
Tim gick ut stenhårt och lyckades pressa i sig tre av de fyra rågade tallrikar mat han hade bestämt sig för att äta. Därefter lyckades han även trycka i sig en hel del dessert innan han erkände sig själv besegrad.
Det var nu dags att bege sig in i kasinot, men eftersom jag var tvungen att ta ut pengar begav vi oss på en liten promenad och bestämde oss för att gå in genom huvudentrén. Detta beslut var verkligen nära att sätta käppar i hjulen för oss. Tim, australiensare som han är, hade inga problem att ta sig in. Jag fick reaktionen "Jaha, du är svensk. Vart står det när du var född? Sedan var jag inne! Amerikanen Matt mötte dock på patrull när vakten påpekade att amerikaner måste visa upp pass för att komma in. Tim och jag som redan stod på insidan förstod inte riktigt vad som var på väg att hända, och när tre biffga säkerhetsvakter gick upp till Matt var i alla fall jag säker på att han skulle bli eskorterad ut från kasinot... Hur han lyckades övertala gänget biffar att hans amerikanska körkort inte var förfalskat vet jag inte, men turen hade han i alla fall på sin sida och vi fick alla möjligheten att förlora pengar!
Väl på insidan valde Matt, den seriösa spelaren, att lämna mig och Tim till vårt öde för att gå och spela om lite större pengar. Jag och Tim valde att spela roulette, hittade en grek som genast bondade med Tim (som har grekiska föräldrar) och som gav oss en insikt i hur vi borde spela för att vinna. Vi förlorade lite pengar och gick vidare.
I den datoriserade roulettevärlden valde vi dock att stanna lite längre och här gick det till och från bra, men vi lyckades snart spela bort vår lilla insats även där. Därefter letade vi igenom hela kasinot efter Matt och insåg snabbt att vi nog aldrig skulle hitta åt honom...men när man talar om trollen, så hittar de en!
När vi tillsist lämnade kasinot, lite fattigare än när vi kom var vi (läs jag och Tim - speciellt Tim) fortfarande mätta. För första gången på länge klagade vi inte på att vi var hungriga...vi var mätta!
Ja, så i slutändan så är det lätt att summera kvällen som intressant, men väldigt lyckad! Synd bara att vi inte vann nån miljon var...
~ Katarina
Matt blev därför kompis med en vakt, fixade in oss i kasinot (endast 18-årige Tim var tvungen att visa ID...) och där inne fick vi sedan hjälp att fylla in den nödvändiga blanketten. För att få våra medlemskort var vi sedan tvugna gå till ett annat ställe där de turligt nog hade tre kassor öppna och där det blev uppenbart att vi alla bodde på samma adress... Matt och Tim tog sig ganska smärtfritt igenom, medan jag fick vänta en halv evighet på att få mitt medlemskort och jag trodde jag skulle svimma av hunger...
Till sist lyckades vi i alla fall ta oss in till buffén och vi det laget hade vi redan tjänat 10 dollar vi kunde spela bort senare... Tim och jag hade kommit överrens om att vi skulle äta vår vikt i mat och på så sätt tjäna på konceptet "är hur mycket du orkar". Matt däremot valde att "bara" äta tills han kände sig lagom mätt.
Jag lyckades få i mig två tallrikar av mat och en tallrik med dessert. Därefter kände jag mig mättare än jag någonsin varit i det här landet.
Tim gick ut stenhårt och lyckades pressa i sig tre av de fyra rågade tallrikar mat han hade bestämt sig för att äta. Därefter lyckades han även trycka i sig en hel del dessert innan han erkände sig själv besegrad.
Det var nu dags att bege sig in i kasinot, men eftersom jag var tvungen att ta ut pengar begav vi oss på en liten promenad och bestämde oss för att gå in genom huvudentrén. Detta beslut var verkligen nära att sätta käppar i hjulen för oss. Tim, australiensare som han är, hade inga problem att ta sig in. Jag fick reaktionen "Jaha, du är svensk. Vart står det när du var född? Sedan var jag inne! Amerikanen Matt mötte dock på patrull när vakten påpekade att amerikaner måste visa upp pass för att komma in. Tim och jag som redan stod på insidan förstod inte riktigt vad som var på väg att hända, och när tre biffga säkerhetsvakter gick upp till Matt var i alla fall jag säker på att han skulle bli eskorterad ut från kasinot... Hur han lyckades övertala gänget biffar att hans amerikanska körkort inte var förfalskat vet jag inte, men turen hade han i alla fall på sin sida och vi fick alla möjligheten att förlora pengar!
Väl på insidan valde Matt, den seriösa spelaren, att lämna mig och Tim till vårt öde för att gå och spela om lite större pengar. Jag och Tim valde att spela roulette, hittade en grek som genast bondade med Tim (som har grekiska föräldrar) och som gav oss en insikt i hur vi borde spela för att vinna. Vi förlorade lite pengar och gick vidare.
I den datoriserade roulettevärlden valde vi dock att stanna lite längre och här gick det till och från bra, men vi lyckades snart spela bort vår lilla insats även där. Därefter letade vi igenom hela kasinot efter Matt och insåg snabbt att vi nog aldrig skulle hitta åt honom...men när man talar om trollen, så hittar de en!
När vi tillsist lämnade kasinot, lite fattigare än när vi kom var vi (läs jag och Tim - speciellt Tim) fortfarande mätta. För första gången på länge klagade vi inte på att vi var hungriga...vi var mätta!
Ja, så i slutändan så är det lätt att summera kvällen som intressant, men väldigt lyckad! Synd bara att vi inte vann nån miljon var...
~ Katarina
Egentligen så har inget hänt...
Hej!
Har inte skrivit nått på några dagar nu, men det är nog mest för att det inte hänt så mycket på den här fronten... Alla börjar nu ha uppsatser att skriva och prov att göra, så vi pluggar mer än vanligt. Dock pluggar vi inte mer än nödvändigt, för vi har ju så mycket annat att göra...typ.
Igår var jag så trött mitt på dagen att jag nästan somnade sittandes. Man får skylla sig själv när man är vaken alldeles för länge på kvällarna, men vi har ju så mycket att göra...typ. Jag kvicknade dock till nog mycket att jag orkade gå på mina fyra kvällslektioner, och tur var väl det, för på sista föreläsningen sprang en enorm kackerlacka förbi...
Så här vackert väder var det för snart två veckor sedan då det var meningen att vi skulle bada i havet, men vi badade i regn istället... Den här helgen så åker de flesta av mina kompisar på surfläger, något jag valt att bojkotta av två anledningar:
1. Jag kan inte se utan glasögon
2. Jag är inte ekonomiskt oberoende
Så, därför har jag valt en annan aktivitet - åka skridskor =) Jag har manipulerat min australiensiska kompis Tim till att följa med (kommer bli roligt att se Bambi på is igen) och vår amerikanske vän Matt (för han hänger mest på sitt rum och det är inte coolt!). Får se hur många brutna ben kvällen slutar med...
I tisdags, eller var det onsdags...nej i tisdags så var det ju St: Patrick's Day - dagen på året då alla helt plötsligt älskar färgen grön och påstår sig ha irländska rötter. Jag valde att bojkotta detta firande och lyssnade på australiensisk musik i flera timmar istället. Här följer därför en lista på musik ni borde kolla in om ni inte redan har gjort det:
1. Powderfinger (speciellt låtarna "My happiness", "Sunsets" och "Since you've been gone")
2. The Cat Empire
3. Silverchair
4. Evermore
5. Bernard Fanning (sångaren från Powderfinger - "Wish you well")
6. Sneaky Sound System ("UFO") (Vi ska kasnke se dem live i Newcastle på lovet)
7. Cut Copy
8. Eskimo Joe
9. Wolfmother (för den som gillar lite rockigare musik)
10. Empire of the Sun
Tur de uppfann Youtube, så ni alla kan kolla in lite australiensisk musik ni nu fått tips om!
Förresten, appropå min enorma trötthet igår så satt jag och min kompis Jeremy på seminarium när jag plötsligt märker att jag tappat en av mina favoritörhängen. Så jag säger det till honom, varefter han svarar va? Så jag upprepar samma sak igen, eftersom jag trodde att han inte hörde eftersom jag viskade. Än en gång säger han va? och ser ut som ett frågetecken. Då slår det mig att jag precis pratat svenska utan att själv koppla att det är det språket jag pratar och inte engelska. Inte konstigt att Jeremy inte kunde förstå...
Japp, så så ligger det till i mitt liv just nu. Förhoppningsvis har jag nått roligt att rapportera efter morgondagens skridskoåkning. Ska ta med en dold kamera...
Hoppas ni njuter av snön där hemma. Här har vi fortfarande väldigt, väldigt varmt, så det lär inte snöa här inte...
~ Katarina
Har inte skrivit nått på några dagar nu, men det är nog mest för att det inte hänt så mycket på den här fronten... Alla börjar nu ha uppsatser att skriva och prov att göra, så vi pluggar mer än vanligt. Dock pluggar vi inte mer än nödvändigt, för vi har ju så mycket annat att göra...typ.
Igår var jag så trött mitt på dagen att jag nästan somnade sittandes. Man får skylla sig själv när man är vaken alldeles för länge på kvällarna, men vi har ju så mycket att göra...typ. Jag kvicknade dock till nog mycket att jag orkade gå på mina fyra kvällslektioner, och tur var väl det, för på sista föreläsningen sprang en enorm kackerlacka förbi...
Så här vackert väder var det för snart två veckor sedan då det var meningen att vi skulle bada i havet, men vi badade i regn istället... Den här helgen så åker de flesta av mina kompisar på surfläger, något jag valt att bojkotta av två anledningar:
1. Jag kan inte se utan glasögon
2. Jag är inte ekonomiskt oberoende
Så, därför har jag valt en annan aktivitet - åka skridskor =) Jag har manipulerat min australiensiska kompis Tim till att följa med (kommer bli roligt att se Bambi på is igen) och vår amerikanske vän Matt (för han hänger mest på sitt rum och det är inte coolt!). Får se hur många brutna ben kvällen slutar med...
I tisdags, eller var det onsdags...nej i tisdags så var det ju St: Patrick's Day - dagen på året då alla helt plötsligt älskar färgen grön och påstår sig ha irländska rötter. Jag valde att bojkotta detta firande och lyssnade på australiensisk musik i flera timmar istället. Här följer därför en lista på musik ni borde kolla in om ni inte redan har gjort det:
1. Powderfinger (speciellt låtarna "My happiness", "Sunsets" och "Since you've been gone")
2. The Cat Empire
3. Silverchair
4. Evermore
5. Bernard Fanning (sångaren från Powderfinger - "Wish you well")
6. Sneaky Sound System ("UFO") (Vi ska kasnke se dem live i Newcastle på lovet)
7. Cut Copy
8. Eskimo Joe
9. Wolfmother (för den som gillar lite rockigare musik)
10. Empire of the Sun
Tur de uppfann Youtube, så ni alla kan kolla in lite australiensisk musik ni nu fått tips om!
Förresten, appropå min enorma trötthet igår så satt jag och min kompis Jeremy på seminarium när jag plötsligt märker att jag tappat en av mina favoritörhängen. Så jag säger det till honom, varefter han svarar va? Så jag upprepar samma sak igen, eftersom jag trodde att han inte hörde eftersom jag viskade. Än en gång säger han va? och ser ut som ett frågetecken. Då slår det mig att jag precis pratat svenska utan att själv koppla att det är det språket jag pratar och inte engelska. Inte konstigt att Jeremy inte kunde förstå...
Japp, så så ligger det till i mitt liv just nu. Förhoppningsvis har jag nått roligt att rapportera efter morgondagens skridskoåkning. Ska ta med en dold kamera...
Hoppas ni njuter av snön där hemma. Här har vi fortfarande väldigt, väldigt varmt, så det lär inte snöa här inte...
~ Katarina
COLDPLAY
Så var det äntligen dags för dagen vi väntat på såååå länge (läs tre veckor). Efter att dubbelkollat och trippelkollat att vi hade biljetter, pengar och sångröst lämnade jag och Alex Dunmore kl 14. Dagen till ära var typ alla tåg inställda pga spårarbete och vår buss var dessutom tvungen att ta en omväg för att komma ner till stan. Väl nere vid Town Hall var vi bara några minuter efter i vår planering. När vi kom till Central Station missade vi dock vårt tåg till Strathfield med fem minuter och nästa tåg gick inte förrän en timme senare. Vi tog då tillfället i akt att äta lite lunch på Subway. I Strathfield bytte vi till buss och hade då äntligen turen på vår sida då ett åskoväder drog över oss och hann försvinna innan vi gick av. Efter en kort promenad var vi till sist framme vid vårt mål - Acer Arena där spåren från OS 2000 fortfarande var synliga (enorma arenor och andra monument).
Efter en och en halv timmes köande hade vi effektivt arbetat oss ganska långt fram i kön och vi fick gå in i arenan. Om du sprang blev du utskälld - tro mig jag testade! Inne i arenan väntade ännu mer väntande innan vi i mindre grupper fick ta oss ner för tre trappor till arenans golv. Om du sprang blev du utskälld. Om du hade otur hamnade du sist i kön - tro mig jag testade det inte! det sista jag ville var att riskera vår riktigt goda chans att hamna långt fram.
Första förbandet var det instrumentala bandet the Decoder Ring, som spelade riktigt bra musik. Efter dem kom förband nummer två, som visserligen var bra, men nu ville vi alla ha det vi betalade mycket pengar för - COLDPLAY!!!
Kvart, tjugo över nio släcktes arenan äntligen ner, jublet steg och Coldplay gjorde entré!
Chris Martin
Jag och Alex befann oss nu cirka fem meter från scenen ihopträngda tillsammans med massor av människor som delar samma musiksmak och som alla kunde sjunga med. Chris Martin, Coldplays sångare, skojade med publiken och sa att de som var oroliga för att de inte skulle ge allt denna konsert (de hade spelat på Sound Relief tidigare samma dag för att samla in pengar till bränderna i Queensland) inte skulle bli besvikna - Coldplay tänkte ge sitt allt!
En av Coldplays största hits är låten Yellow (gul) och även min kompis Alex favoritlåt. När de började spela den föll gula ballonger ner och studsade runt i publikhavet och när de sprack regnade gul konfetti ner över oss. Tillsammans överröstade vi Chris Martin och konserten hade inte kunnat ha en bättre början.
Den låt som antagligen fick flest att sjunga med var Fix you, vilket personligen är en av mina favoritlåtar. Lost, Violet Hill, Clocks och Viva la Vida var också några av låtarna som fick publikhavet att gunga i takt...
När konserten började dra mot sitt slut sorgligt nog, så började det regan fjärilformad konfetti över oss i alla regnbågens färger och kvällen kunde nog inte bli så mycket mer magisk...eller...
Konserten gick mot sitt slut och Coldplay tackade för sig...
...men varken jag eller någon annan var riktigt nöjda än. Jag väntade fortfarande på att få höra the Scientist och jag tänkte inte ge upp i första taget. Så efter lite publiksång av Viva la Vida kom Coldplay till sist ut igen och bjöd på två låtar till...bland annat the Scientist!!! =)
Konserten var plötsligt slut och nynnandes på olika av kvällens låtar lämnade jag och Alex arenan och Coldplay bakom oss, lyckliga efter en underbar kväll, men ledsna över att det var slut...
En timmes väntan på en taxi följde sedan och när vi väl var tillbaka på Dunmore var det elva timmar sedan vi åkte därifrån och en tre timmars resa till Acer Arena var utbytt med en 25 minuter lång hemresa...
Så ett tips till er alla - har ni chansen att se Coldplay i sommar/höst när det nu är de kommer tillbaka till Sverige så gå och se dem!!! De är helt magiska live och ni kommer inte att ångra er!
Slutligen vill jag bara säga: Tack Maria med familj för den underbaraste födelsedagspresent man kan önska sig! Den gick inte att byta, och det skulle jag aldrig ha velat gjort. Coldplay spelade sin sista konsert här i Sydney ikväll och jag önskar jag hade kunnat vara där, men som tur är har jag har gårdagens upplevelse och den är oförglömlig!!!
~ Katarina
Efter en och en halv timmes köande hade vi effektivt arbetat oss ganska långt fram i kön och vi fick gå in i arenan. Om du sprang blev du utskälld - tro mig jag testade! Inne i arenan väntade ännu mer väntande innan vi i mindre grupper fick ta oss ner för tre trappor till arenans golv. Om du sprang blev du utskälld. Om du hade otur hamnade du sist i kön - tro mig jag testade det inte! det sista jag ville var att riskera vår riktigt goda chans att hamna långt fram.
Första förbandet var det instrumentala bandet the Decoder Ring, som spelade riktigt bra musik. Efter dem kom förband nummer två, som visserligen var bra, men nu ville vi alla ha det vi betalade mycket pengar för - COLDPLAY!!!
Kvart, tjugo över nio släcktes arenan äntligen ner, jublet steg och Coldplay gjorde entré!
Chris MartinJag och Alex befann oss nu cirka fem meter från scenen ihopträngda tillsammans med massor av människor som delar samma musiksmak och som alla kunde sjunga med. Chris Martin, Coldplays sångare, skojade med publiken och sa att de som var oroliga för att de inte skulle ge allt denna konsert (de hade spelat på Sound Relief tidigare samma dag för att samla in pengar till bränderna i Queensland) inte skulle bli besvikna - Coldplay tänkte ge sitt allt!
En av Coldplays största hits är låten Yellow (gul) och även min kompis Alex favoritlåt. När de började spela den föll gula ballonger ner och studsade runt i publikhavet och när de sprack regnade gul konfetti ner över oss. Tillsammans överröstade vi Chris Martin och konserten hade inte kunnat ha en bättre början.
Den låt som antagligen fick flest att sjunga med var Fix you, vilket personligen är en av mina favoritlåtar. Lost, Violet Hill, Clocks och Viva la Vida var också några av låtarna som fick publikhavet att gunga i takt...
När konserten började dra mot sitt slut sorgligt nog, så började det regan fjärilformad konfetti över oss i alla regnbågens färger och kvällen kunde nog inte bli så mycket mer magisk...eller...
Konserten gick mot sitt slut och Coldplay tackade för sig...
...men varken jag eller någon annan var riktigt nöjda än. Jag väntade fortfarande på att få höra the Scientist och jag tänkte inte ge upp i första taget. Så efter lite publiksång av Viva la Vida kom Coldplay till sist ut igen och bjöd på två låtar till...bland annat the Scientist!!! =)
Konserten var plötsligt slut och nynnandes på olika av kvällens låtar lämnade jag och Alex arenan och Coldplay bakom oss, lyckliga efter en underbar kväll, men ledsna över att det var slut...
En timmes väntan på en taxi följde sedan och när vi väl var tillbaka på Dunmore var det elva timmar sedan vi åkte därifrån och en tre timmars resa till Acer Arena var utbytt med en 25 minuter lång hemresa...
Så ett tips till er alla - har ni chansen att se Coldplay i sommar/höst när det nu är de kommer tillbaka till Sverige så gå och se dem!!! De är helt magiska live och ni kommer inte att ångra er!
Slutligen vill jag bara säga: Tack Maria med familj för den underbaraste födelsedagspresent man kan önska sig! Den gick inte att byta, och det skulle jag aldrig ha velat gjort. Coldplay spelade sin sista konsert här i Sydney ikväll och jag önskar jag hade kunnat vara där, men som tur är har jag har gårdagens upplevelse och den är oförglömlig!!!
~ Katarina Middag på Dunmore Lang College
Fredag den 13, min turdag, hade vi en "commencment dinner" här på Dunmore. Vi blev tillsagda att klä upp oss, vilket en del gjorde med glädje och andra gjorde med tvång... Situationen kändes dock lite konstlad då vi åt middag med exakt samma människor som alltid, bara det att vi hade klätt upp oss lite.
Middagen var dock ett litet, välbehövt uppbrott från vår annars ganska invanda dagliga rutin. Det känns dock som om dagarna här mest cirkulerar kring våra tre mål mat, då vi bara kan äta vissa tider.
Hursomhelst, vi såg i alla fall fram emot en riktigt god middag eftersom rektorn och en massa annat fint folk skulle äta med oss. Till förrätt serverades rökt lax på en bit bröd, till middag fick vi cous cous med nån slags köttgryta och till efterrätt fick vi nån slags fruktparfait-aktig sak eller mangosorbé, typ...
Min förhoppning om att middagen skulle vara underbart god, grusades ganska snabbt. Alla tal och utdelningar av stipendier till folk jag inte känner gjorde det hela till en ganska trist affär, men tack vare sällskapet hade jag ändå en trevlig kväll och det är ju huvudsaken!
Vår underbara lilla matsal, dukad för fest.
Slutligen går det väl bara att säga att vi hade en trevlig kväll och att kvällens middag inte alls lär vara lika påkostad, men har vi tur så kanske vi får efterrätt =) Usch, jag får det att låta som om vi har det dåligt ställt här, men så är inte alls fallet. Det är en lyx att slippa laga mat, slippa städa sitt rum och ha folk som kommer och lagar saker när de går sönder. Nej, jag har det bra här på Dunmore!
Chip å hej
~ Katarina
Middagen var dock ett litet, välbehövt uppbrott från vår annars ganska invanda dagliga rutin. Det känns dock som om dagarna här mest cirkulerar kring våra tre mål mat, då vi bara kan äta vissa tider.
Hursomhelst, vi såg i alla fall fram emot en riktigt god middag eftersom rektorn och en massa annat fint folk skulle äta med oss. Till förrätt serverades rökt lax på en bit bröd, till middag fick vi cous cous med nån slags köttgryta och till efterrätt fick vi nån slags fruktparfait-aktig sak eller mangosorbé, typ...
Min förhoppning om att middagen skulle vara underbart god, grusades ganska snabbt. Alla tal och utdelningar av stipendier till folk jag inte känner gjorde det hela till en ganska trist affär, men tack vare sällskapet hade jag ändå en trevlig kväll och det är ju huvudsaken!
Vår underbara lilla matsal, dukad för fest.
Slutligen går det väl bara att säga att vi hade en trevlig kväll och att kvällens middag inte alls lär vara lika påkostad, men har vi tur så kanske vi får efterrätt =) Usch, jag får det att låta som om vi har det dåligt ställt här, men så är inte alls fallet. Det är en lyx att slippa laga mat, slippa städa sitt rum och ha folk som kommer och lagar saker när de går sönder. Nej, jag har det bra här på Dunmore!
Chip å hej
~ Katarina
Benknäckargänget
Hej!
Igår kom jag att tänka på en lite rolig sak. Att jag kunnat knäcka rätt min nacke, rygg, fotleder och tår är något jag själv vant mig vid. det är också något jag varit hyfsat ensam om att göra. Men inte längre! Min nya lilla grupp av vänner skulle lätt kunna kalla sig för Benknäckargänget, problemet är bara att ingen mer än jag förstår vad det betyder, men ändå... Vi knäcker nackar i takt, fingrar, handleder och allt annat man kan tänka sig går att knäcka.
Ingen annan tycker nog detta är särskilt intressant, men eftersom detta är min blogg och bloggar har en tendens att vara ganska skumma, så tyckte jag att jag kunde skriva om det här. Gäller att hitta gemensamma nämnare med sina vänner (haha).
Första veckan på lovet börjar falla på plats. Blir Newcastle och Port Stephens första veckan och förhoppningsvis får vi se flasknosdelfiner! Andra veckan har jag ännu inte riktigt tänkt så mycket på, men fortsätter uppåt längs kusten och tar min sista vecka lite som den kommer.
Igår fick jag veta att vi har en uppsats som ska vara klar 24 mars, vilket typ är jätte snart. Så den ska jag väl börja spåna lite på idag kanske. Har en annan uppgift som ska in på tisdag, men den är i stort sett klar. Antar att det är dags att börja inse att man måste göra lite mer än jag gjort de senaste dagarna skolmässigt. Ja, ja, än så länge finns det tid.
Nu ska jag gå ner till torktumlarn och hämta mina kläder. Förhoppningsvis är de torra och fortfarande rätt storlek, men man vet aldrig.
Sen ska jag äta lunch med Benknäckargänget =)
~ Katarina
Igår kom jag att tänka på en lite rolig sak. Att jag kunnat knäcka rätt min nacke, rygg, fotleder och tår är något jag själv vant mig vid. det är också något jag varit hyfsat ensam om att göra. Men inte längre! Min nya lilla grupp av vänner skulle lätt kunna kalla sig för Benknäckargänget, problemet är bara att ingen mer än jag förstår vad det betyder, men ändå... Vi knäcker nackar i takt, fingrar, handleder och allt annat man kan tänka sig går att knäcka.
Ingen annan tycker nog detta är särskilt intressant, men eftersom detta är min blogg och bloggar har en tendens att vara ganska skumma, så tyckte jag att jag kunde skriva om det här. Gäller att hitta gemensamma nämnare med sina vänner (haha).
Första veckan på lovet börjar falla på plats. Blir Newcastle och Port Stephens första veckan och förhoppningsvis får vi se flasknosdelfiner! Andra veckan har jag ännu inte riktigt tänkt så mycket på, men fortsätter uppåt längs kusten och tar min sista vecka lite som den kommer.
Igår fick jag veta att vi har en uppsats som ska vara klar 24 mars, vilket typ är jätte snart. Så den ska jag väl börja spåna lite på idag kanske. Har en annan uppgift som ska in på tisdag, men den är i stort sett klar. Antar att det är dags att börja inse att man måste göra lite mer än jag gjort de senaste dagarna skolmässigt. Ja, ja, än så länge finns det tid.
Nu ska jag gå ner till torktumlarn och hämta mina kläder. Förhoppningsvis är de torra och fortfarande rätt storlek, men man vet aldrig.
Sen ska jag äta lunch med Benknäckargänget =)
~ Katarina
The Skate Patrol (skridskopatrullen)
Förra veckans jobbletande har ännu inte gett något resultat, så idag begav jag mig än en gång till köpcentrumet med väskan full av CV's och en positiv attityd.
På det första stället, ett kafé inriktat på bagels, hade de inga jobb just nu, men de behöll min CV ifall att... Chefen verkade dock väldigt trevlig.
Det andra stället var en lite affär som hette Kikki K och som säljer pappersmaterial. Hon som jobbade där var otroligt trevlig, men tyvärr hade hon precis anställt två stycken, så jag kom en vecka för sent :(
Det tredje stället sålde förvaringssaker, typ lådor och sånt, och även där var de trevliga och tog emot min CV samtidigt som de påpekade att de inte hade några jobb just nu...
Efter att ha gått in i en bunt affärer och kaféer av olika slag gick jag till bion där jag tänkte att det skulle vara perfekt att jobba. Äta popcorn hela dagen är ju inte helt fel... Tanten som jobbade där sa att om jag hade tur så skulle det finnas jobb i juni. Suck!
Men skam den som ger sig! Jag begav mig nu ner till köpcentrumets kylhål, isrinken, där det för första gången kändes som om jag faktiskt hade en chans. Jag fick fylla i tre olika papper. Den ena var för ett jobb att hyra ut skridskor och sånt. Det andra var för the SKate Patrol. Uppenbarligen går det ut på att man åker skridskor och håller koll på barn, eller nått. Det skulle vara ett himla kul jobb, men nu ska jag bara få det...
Annars så har vi börjat spåna på vår mitterminslovsresa uppåt längs kusten. Blir antagligen att vi spenderar mestadels av vecka ett i ett område som heter Port Stephens där det finns massor med små underbara stränder, sanddyner och flasknosdelfiner! Ligger strax intill Newcastle, varifrån vår kompis Tim kommer ifrån, så han har lovat en gratis guidad tur av det hans hemstad har att erbjda (i stort sett bara sandstränder, men jag klagar inte...)
Andra veckan blir det nog att jag fortsätter på egen hand upp längs kusten medan Alex åker till Nya Zeeland. Tänkte åka till Brisbane och vidare till Fraser Island, världens största sandö! Då kanske man kan få se en haj!!!
Sov middag i nästan en timme idag, vilket egentligen var en dum idé, för nu är jag alldeles för pigg och det finns typ ingenting att göra. Så jag får helt enkelt fortsätta läsa en tråkig bok som jag måste läsa i en av mina kurser.
På fredag ska vi visst ha nån finare variant av middag här på Dunmore (kanske blir riktigt god mat för en gångs skull...) med fördrinkar ute på vår lilla terass. Kan bli trevligt. Idag satt vi i matsalen i en och en halvtimme trots att vi alla ätit klart långt innan dess, men det är trevligt att umgås!
På lördag är det Coldplay som gäller. Hoppas på en riktigt bra konsert och fint väder!
På återseende
~ Katarina
På det första stället, ett kafé inriktat på bagels, hade de inga jobb just nu, men de behöll min CV ifall att... Chefen verkade dock väldigt trevlig.
Det andra stället var en lite affär som hette Kikki K och som säljer pappersmaterial. Hon som jobbade där var otroligt trevlig, men tyvärr hade hon precis anställt två stycken, så jag kom en vecka för sent :(
Det tredje stället sålde förvaringssaker, typ lådor och sånt, och även där var de trevliga och tog emot min CV samtidigt som de påpekade att de inte hade några jobb just nu...
Efter att ha gått in i en bunt affärer och kaféer av olika slag gick jag till bion där jag tänkte att det skulle vara perfekt att jobba. Äta popcorn hela dagen är ju inte helt fel... Tanten som jobbade där sa att om jag hade tur så skulle det finnas jobb i juni. Suck!
Men skam den som ger sig! Jag begav mig nu ner till köpcentrumets kylhål, isrinken, där det för första gången kändes som om jag faktiskt hade en chans. Jag fick fylla i tre olika papper. Den ena var för ett jobb att hyra ut skridskor och sånt. Det andra var för the SKate Patrol. Uppenbarligen går det ut på att man åker skridskor och håller koll på barn, eller nått. Det skulle vara ett himla kul jobb, men nu ska jag bara få det...
Annars så har vi börjat spåna på vår mitterminslovsresa uppåt längs kusten. Blir antagligen att vi spenderar mestadels av vecka ett i ett område som heter Port Stephens där det finns massor med små underbara stränder, sanddyner och flasknosdelfiner! Ligger strax intill Newcastle, varifrån vår kompis Tim kommer ifrån, så han har lovat en gratis guidad tur av det hans hemstad har att erbjda (i stort sett bara sandstränder, men jag klagar inte...)
Andra veckan blir det nog att jag fortsätter på egen hand upp längs kusten medan Alex åker till Nya Zeeland. Tänkte åka till Brisbane och vidare till Fraser Island, världens största sandö! Då kanske man kan få se en haj!!!
Sov middag i nästan en timme idag, vilket egentligen var en dum idé, för nu är jag alldeles för pigg och det finns typ ingenting att göra. Så jag får helt enkelt fortsätta läsa en tråkig bok som jag måste läsa i en av mina kurser.
På fredag ska vi visst ha nån finare variant av middag här på Dunmore (kanske blir riktigt god mat för en gångs skull...) med fördrinkar ute på vår lilla terass. Kan bli trevligt. Idag satt vi i matsalen i en och en halvtimme trots att vi alla ätit klart långt innan dess, men det är trevligt att umgås!
På lördag är det Coldplay som gäller. Hoppas på en riktigt bra konsert och fint väder!
På återseende
~ Katarina
Mardi Gras, lock för öronen och en dag på stranden...
Helgen börjar gå mot sitt slut, så det är dags att uppdatera er på mina senaste äventyr. Detta mest för att jag inte vill plugga...
Hursomhelst, igår var vi på Mardi Gras - en två timmar lång gayparad som lockade cirka en halv miljon människor in till stan. Vi lyckades tränga oss fram till staketet och kunde därför se ganska bra, men många såg nog inte särskilt mycket...de kan dock glädja sig åt att hela paraden ikväll visas på TV.
Temat för året var Nations United, så hela världen var inbjudna till att delta. Ryssland skickade en hel grupp med röd-vit-blå mundering, flera asiatiska länder hade skickat sina bidrag och självklart så var Sverige med på ett hörn. Att ABBA's Dancing Queen skulle spelas var nog ganska väntat, speciellt eftersom Australien älskar ABBA ännu denna dag, men att Charlotte Perrellis Hero från förra årets Eurovision Song Contest skulle spelas längs paradgatan var något av en chock. Patriotisk som man har en tendens att bli utomlands, gjorde detta mig lite glad.
Det var inte bara de som var med i paraden som tagit tillfället i akt och klätt ut sig, utan många i publiken hade tagit på sina glittrigaste, färggladaste kläder eller bara lindat in sig i en australiensisk flagga, dagen till ära färgad rosa... Och när himlen till sist fylldes av såpbubblor var årets färggladaste fest över för den här gången...
Natten till måndag vaknade jag upp och kunde inte höra på mitt vänster öra. Eftersom jag aldrig var nått öronbarn har jag ingen aning om hur det känns att drabbas av olika öronåkommor, förutom vatten i örat, vilket jag drabbas av minst en gång varje sommar... Kolugn som jag är drabbades jag självklart av panik, googlade olika öronsjukdomar och kom fram till att det antagligen var öronkatarr jag drabbats av eftersom symptomen stämde. Att detta endast drabbas riktigt små barn är en helt annan sak. Efter att sen lyckats lugna mig själv lite, lyckades jag gå och lägga mig och plötsligt släppte trycket, jag kunde höra igen och snart sov jag än en gång... Tror dock att mina öron skulle må bra av en ordentlig rengörning, så ska gå till doktorn imorn och boka en tid för dammsugning av öron.
Idag så hade vi bestämt sedan en vecka tillbaka att vi skulle åka till Bondi Beach för att gå en två timmars promenad längs havet till Coogee Beach. Att det var mulet och såg ut att kunna börja regna var något vi förträngde. Dock hade vi knappt hunnit tillstranden förrän regnet öste ner... Eftersom bussarna gick så sällan så skulle vi gå tillbaka till tågstationen och när vi väl kom fram var vi dyblöta. Vid middagen blev vi genast dumförklarade av vår australiensiske vän som sa att vi var tvugna att kolla vädret innan vi beger oss ut på äventyr. Men då blir det ju inget riktigt äventyr...
Hursomhelst så har vi haft en galet rolig helg, men mitt första dopp är än en gång framskjutet då badvädret blåste bort under natten till idag. Ska visst regna hela veckan, men det gör inget för då måste vi ändå gå till skolan ibland. Ska ladda upp inför Coldplay-konserten på lördag och fortsätta mitt jobbletande.
Nu ska jag ta mig i kragen och läsa en timme innan kvällens lattjo lajban- stund drar igång.
~Katarina
Hursomhelst, igår var vi på Mardi Gras - en två timmar lång gayparad som lockade cirka en halv miljon människor in till stan. Vi lyckades tränga oss fram till staketet och kunde därför se ganska bra, men många såg nog inte särskilt mycket...de kan dock glädja sig åt att hela paraden ikväll visas på TV.
Temat för året var Nations United, så hela världen var inbjudna till att delta. Ryssland skickade en hel grupp med röd-vit-blå mundering, flera asiatiska länder hade skickat sina bidrag och självklart så var Sverige med på ett hörn. Att ABBA's Dancing Queen skulle spelas var nog ganska väntat, speciellt eftersom Australien älskar ABBA ännu denna dag, men att Charlotte Perrellis Hero från förra årets Eurovision Song Contest skulle spelas längs paradgatan var något av en chock. Patriotisk som man har en tendens att bli utomlands, gjorde detta mig lite glad.
Det var inte bara de som var med i paraden som tagit tillfället i akt och klätt ut sig, utan många i publiken hade tagit på sina glittrigaste, färggladaste kläder eller bara lindat in sig i en australiensisk flagga, dagen till ära färgad rosa... Och när himlen till sist fylldes av såpbubblor var årets färggladaste fest över för den här gången...
Natten till måndag vaknade jag upp och kunde inte höra på mitt vänster öra. Eftersom jag aldrig var nått öronbarn har jag ingen aning om hur det känns att drabbas av olika öronåkommor, förutom vatten i örat, vilket jag drabbas av minst en gång varje sommar... Kolugn som jag är drabbades jag självklart av panik, googlade olika öronsjukdomar och kom fram till att det antagligen var öronkatarr jag drabbats av eftersom symptomen stämde. Att detta endast drabbas riktigt små barn är en helt annan sak. Efter att sen lyckats lugna mig själv lite, lyckades jag gå och lägga mig och plötsligt släppte trycket, jag kunde höra igen och snart sov jag än en gång... Tror dock att mina öron skulle må bra av en ordentlig rengörning, så ska gå till doktorn imorn och boka en tid för dammsugning av öron.
Idag så hade vi bestämt sedan en vecka tillbaka att vi skulle åka till Bondi Beach för att gå en två timmars promenad längs havet till Coogee Beach. Att det var mulet och såg ut att kunna börja regna var något vi förträngde. Dock hade vi knappt hunnit tillstranden förrän regnet öste ner... Eftersom bussarna gick så sällan så skulle vi gå tillbaka till tågstationen och när vi väl kom fram var vi dyblöta. Vid middagen blev vi genast dumförklarade av vår australiensiske vän som sa att vi var tvugna att kolla vädret innan vi beger oss ut på äventyr. Men då blir det ju inget riktigt äventyr...
Hursomhelst så har vi haft en galet rolig helg, men mitt första dopp är än en gång framskjutet då badvädret blåste bort under natten till idag. Ska visst regna hela veckan, men det gör inget för då måste vi ändå gå till skolan ibland. Ska ladda upp inför Coldplay-konserten på lördag och fortsätta mitt jobbletande.
Nu ska jag ta mig i kragen och läsa en timme innan kvällens lattjo lajban- stund drar igång.
~Katarina
What happens in Sydney...
Idag är det mulet, men fortsatt varmt, så jag vet inte om man får klaga...antagligen inte. Om jag kunde skulle jag åka hem en dag och leka i snön för att sedan återvända till Australien, men man kan inte alltid få som man vill.
Nu på eftermiddag ska jag gå och äta gratis tårta på skolan, vilket blir ett bra mellanmål då jag sen har lektioner i ett löp mellan 16-20. Måste komma ihåg att ta på mig vettiga skor så jag kan springa som en gasell genom halva campus...
Mitt campus...eller i alla fall en liten del av det... De verkar gilla betong...
Igår fick jag en insyn i den australienska kulturen genom min vän Tim. Vi tittade på Summer Heights High. Det är en komediserie som driver med allt och alla och är inspelad i dokumentärform om en skola med tre knäppa karaktärer som huvudroller och de spelas av samma kille, något som var lätt att glömma bort. Underbar humor!
Perfekt att se med en australiensare då han kunde förklara personer de skämtade om och vissa uttryck som jag inte helt förstod.
Tim har även tagit på sig att introducera australiensiska band för oss, bland annat Silverchair, som jag redan hört talas om och en massa andra band som var riktigt bra, men vars namn jag glömt bort...
Annars är livet ganska så lättsamt här på andra sidan jorden. vi går visserligen i skolan, men det försöker vi förtränga så mycket som det bara går...
Till exempel så använder vi Macquarie Universitys coola cykelställ som klätterställning...
...vi umgås med gulklädda främlingar i hamnen...
...och så solar vi lite...
Hur mycket eller hur lite vi än gör, så flyger dagarna bara förbi. Till exempel så är det nu tre veckor sen jag anlände på Sydney International Airport klockan sju på morgonen. Det känns dock som om jag varit här en evighet, fast på ett bra sätt. Det finns fortfarande otroligt mycket att se, men jag börjar få ett hum om hur jag ska gå i Sydney, kanske mycket tack vare att jag bodde där nere de första två veckorna.
Sedan så har jag redan hunnit lära känna mycket nytt folk, och min granne tittar in då och då för att öva på sin knackiga svenska (igår räknade vi till 20).
Helgen är tufft planerad, så får se om vi hinner med allt. Imorgon (visserligen torsdag, men vi börjar där ändå) så är det pyjamasparty på universitetets uteställe. Sedan på fredag blir det nog att vi ska gå ut ner i stan tillsammans med en kompis och hans kompisar. På lördag är det Mardi Gras med parader och annat massa skoj och om vi inte är helt slutkörda på söndag så ska vi ta oss en promenad mellan Bondi Beach och Coogee Beach, tror jag det var. Hoppas på fint väder så jag äntligen kan bada!
Om en halvtimme är det lunch, så jag ska börja förebereda mig inför det. Tufft liv vi lever...
~ Katarina
Ps: Förresten, GRATTIS Sara och Göran på era respektive födelsedagar :)
Nu på eftermiddag ska jag gå och äta gratis tårta på skolan, vilket blir ett bra mellanmål då jag sen har lektioner i ett löp mellan 16-20. Måste komma ihåg att ta på mig vettiga skor så jag kan springa som en gasell genom halva campus...
Mitt campus...eller i alla fall en liten del av det... De verkar gilla betong...
Igår fick jag en insyn i den australienska kulturen genom min vän Tim. Vi tittade på Summer Heights High. Det är en komediserie som driver med allt och alla och är inspelad i dokumentärform om en skola med tre knäppa karaktärer som huvudroller och de spelas av samma kille, något som var lätt att glömma bort. Underbar humor!
Perfekt att se med en australiensare då han kunde förklara personer de skämtade om och vissa uttryck som jag inte helt förstod.
Tim har även tagit på sig att introducera australiensiska band för oss, bland annat Silverchair, som jag redan hört talas om och en massa andra band som var riktigt bra, men vars namn jag glömt bort...
Annars är livet ganska så lättsamt här på andra sidan jorden. vi går visserligen i skolan, men det försöker vi förtränga så mycket som det bara går...
Till exempel så använder vi Macquarie Universitys coola cykelställ som klätterställning...
...vi umgås med gulklädda främlingar i hamnen...
...och så solar vi lite...
Hur mycket eller hur lite vi än gör, så flyger dagarna bara förbi. Till exempel så är det nu tre veckor sen jag anlände på Sydney International Airport klockan sju på morgonen. Det känns dock som om jag varit här en evighet, fast på ett bra sätt. Det finns fortfarande otroligt mycket att se, men jag börjar få ett hum om hur jag ska gå i Sydney, kanske mycket tack vare att jag bodde där nere de första två veckorna.
Sedan så har jag redan hunnit lära känna mycket nytt folk, och min granne tittar in då och då för att öva på sin knackiga svenska (igår räknade vi till 20).
Helgen är tufft planerad, så får se om vi hinner med allt. Imorgon (visserligen torsdag, men vi börjar där ändå) så är det pyjamasparty på universitetets uteställe. Sedan på fredag blir det nog att vi ska gå ut ner i stan tillsammans med en kompis och hans kompisar. På lördag är det Mardi Gras med parader och annat massa skoj och om vi inte är helt slutkörda på söndag så ska vi ta oss en promenad mellan Bondi Beach och Coogee Beach, tror jag det var. Hoppas på fint väder så jag äntligen kan bada!
Om en halvtimme är det lunch, så jag ska börja förebereda mig inför det. Tufft liv vi lever...
~ Katarina
Ps: Förresten, GRATTIS Sara och Göran på era respektive födelsedagar :)
Hajar som hajar.
I lördags begav vi oss ner till Sydney med tåg, vilket är möjligt sedan en vecka tillbaka då de öppnade linjen mellan Epping och Chatswood. Från Town Hall promenerade vi sedan i samlade trupp (vi var sex personer) till akvariumet i Darling Harbour.
En av de första vi träffade på var den här krokodilen som verkade ligga och sova på botten i sitt hem. Fascinerad av dess storlek bestämde jag mig där och då för att i största möjliga mån undvika dem i det vilda. För hur coola de än är på utsidan, har jag inget intresse av att se dess insida...
Disney och Pixars storfilm Hitta Nemo kan stoltsera med det faktum att de ökat både barns och vuxnas intresse i den marina världen. Vem blir inte glad av att se en clownfisk lik Nemo, eller Doris, fisken som inte har något korttidsminne. Vet ej vad den arten heter, men hon fanns allt på akvariumet precis som resten av gänget från filmen.
Coolast var egentligen att gå i gångarna under bassängerna då man kunde se hajar, stingrockor och sköldpaddor simma runt omkring och ovanför en. Havssköldpaddorna var riktigt gigantiska!
Det roliga med att gå till ett sånt här stort akvarium i Australien är tanken på att om man åker upp till Stora Barriärrevet så kan man stöta på många av de djur vi såg och för att se en haj behöver man numera bara åka till Bondi Beach, eller hamnen för den delen...
Annars så är allt som vanligt här på Dunmore. Träffade en av mina grannar idag, en australiensare som hade bott åtta månader i Skövde av alla ställen på jorden, så han fick användning av sina magra kunskaper i svenska...
Har en timme kvar tills skolan början för dagen, alltså klockan fyra på eftermiddagen...
Igår roade vi oss med att spela den engelska versionen av Monopol och jag vann!!! =) Blir kanske en returmatch ikväll. Ingen verkar tycka det är roligt att gå i skolan, så det är lätt att hitta på nått annat.
En bild säger mer än tusen ord...
Chips å haj
~Katarina
En av de första vi träffade på var den här krokodilen som verkade ligga och sova på botten i sitt hem. Fascinerad av dess storlek bestämde jag mig där och då för att i största möjliga mån undvika dem i det vilda. För hur coola de än är på utsidan, har jag inget intresse av att se dess insida...
Disney och Pixars storfilm Hitta Nemo kan stoltsera med det faktum att de ökat både barns och vuxnas intresse i den marina världen. Vem blir inte glad av att se en clownfisk lik Nemo, eller Doris, fisken som inte har något korttidsminne. Vet ej vad den arten heter, men hon fanns allt på akvariumet precis som resten av gänget från filmen.
Coolast var egentligen att gå i gångarna under bassängerna då man kunde se hajar, stingrockor och sköldpaddor simma runt omkring och ovanför en. Havssköldpaddorna var riktigt gigantiska!
Det roliga med att gå till ett sånt här stort akvarium i Australien är tanken på att om man åker upp till Stora Barriärrevet så kan man stöta på många av de djur vi såg och för att se en haj behöver man numera bara åka till Bondi Beach, eller hamnen för den delen...
Annars så är allt som vanligt här på Dunmore. Träffade en av mina grannar idag, en australiensare som hade bott åtta månader i Skövde av alla ställen på jorden, så han fick användning av sina magra kunskaper i svenska...
Har en timme kvar tills skolan början för dagen, alltså klockan fyra på eftermiddagen...
Igår roade vi oss med att spela den engelska versionen av Monopol och jag vann!!! =) Blir kanske en returmatch ikväll. Ingen verkar tycka det är roligt att gå i skolan, så det är lätt att hitta på nått annat.
En bild säger mer än tusen ord...
Chips å haj
~Katarina
