COLDPLAY
Så var det äntligen dags för dagen vi väntat på såååå länge (läs tre veckor). Efter att dubbelkollat och trippelkollat att vi hade biljetter, pengar och sångröst lämnade jag och Alex Dunmore kl 14. Dagen till ära var typ alla tåg inställda pga spårarbete och vår buss var dessutom tvungen att ta en omväg för att komma ner till stan. Väl nere vid Town Hall var vi bara några minuter efter i vår planering. När vi kom till Central Station missade vi dock vårt tåg till Strathfield med fem minuter och nästa tåg gick inte förrän en timme senare. Vi tog då tillfället i akt att äta lite lunch på Subway. I Strathfield bytte vi till buss och hade då äntligen turen på vår sida då ett åskoväder drog över oss och hann försvinna innan vi gick av. Efter en kort promenad var vi till sist framme vid vårt mål - Acer Arena där spåren från OS 2000 fortfarande var synliga (enorma arenor och andra monument).
Efter en och en halv timmes köande hade vi effektivt arbetat oss ganska långt fram i kön och vi fick gå in i arenan. Om du sprang blev du utskälld - tro mig jag testade! Inne i arenan väntade ännu mer väntande innan vi i mindre grupper fick ta oss ner för tre trappor till arenans golv. Om du sprang blev du utskälld. Om du hade otur hamnade du sist i kön - tro mig jag testade det inte! det sista jag ville var att riskera vår riktigt goda chans att hamna långt fram.
Första förbandet var det instrumentala bandet the Decoder Ring, som spelade riktigt bra musik. Efter dem kom förband nummer två, som visserligen var bra, men nu ville vi alla ha det vi betalade mycket pengar för - COLDPLAY!!!
Kvart, tjugo över nio släcktes arenan äntligen ner, jublet steg och Coldplay gjorde entré!
Chris Martin
Jag och Alex befann oss nu cirka fem meter från scenen ihopträngda tillsammans med massor av människor som delar samma musiksmak och som alla kunde sjunga med. Chris Martin, Coldplays sångare, skojade med publiken och sa att de som var oroliga för att de inte skulle ge allt denna konsert (de hade spelat på Sound Relief tidigare samma dag för att samla in pengar till bränderna i Queensland) inte skulle bli besvikna - Coldplay tänkte ge sitt allt!
En av Coldplays största hits är låten Yellow (gul) och även min kompis Alex favoritlåt. När de började spela den föll gula ballonger ner och studsade runt i publikhavet och när de sprack regnade gul konfetti ner över oss. Tillsammans överröstade vi Chris Martin och konserten hade inte kunnat ha en bättre början.
Den låt som antagligen fick flest att sjunga med var Fix you, vilket personligen är en av mina favoritlåtar. Lost, Violet Hill, Clocks och Viva la Vida var också några av låtarna som fick publikhavet att gunga i takt...
När konserten började dra mot sitt slut sorgligt nog, så började det regan fjärilformad konfetti över oss i alla regnbågens färger och kvällen kunde nog inte bli så mycket mer magisk...eller...
Konserten gick mot sitt slut och Coldplay tackade för sig...
...men varken jag eller någon annan var riktigt nöjda än. Jag väntade fortfarande på att få höra the Scientist och jag tänkte inte ge upp i första taget. Så efter lite publiksång av Viva la Vida kom Coldplay till sist ut igen och bjöd på två låtar till...bland annat the Scientist!!! =)
Konserten var plötsligt slut och nynnandes på olika av kvällens låtar lämnade jag och Alex arenan och Coldplay bakom oss, lyckliga efter en underbar kväll, men ledsna över att det var slut...
En timmes väntan på en taxi följde sedan och när vi väl var tillbaka på Dunmore var det elva timmar sedan vi åkte därifrån och en tre timmars resa till Acer Arena var utbytt med en 25 minuter lång hemresa...
Så ett tips till er alla - har ni chansen att se Coldplay i sommar/höst när det nu är de kommer tillbaka till Sverige så gå och se dem!!! De är helt magiska live och ni kommer inte att ångra er!
Slutligen vill jag bara säga: Tack Maria med familj för den underbaraste födelsedagspresent man kan önska sig! Den gick inte att byta, och det skulle jag aldrig ha velat gjort. Coldplay spelade sin sista konsert här i Sydney ikväll och jag önskar jag hade kunnat vara där, men som tur är har jag har gårdagens upplevelse och den är oförglömlig!!!
~ Katarina
Efter en och en halv timmes köande hade vi effektivt arbetat oss ganska långt fram i kön och vi fick gå in i arenan. Om du sprang blev du utskälld - tro mig jag testade! Inne i arenan väntade ännu mer väntande innan vi i mindre grupper fick ta oss ner för tre trappor till arenans golv. Om du sprang blev du utskälld. Om du hade otur hamnade du sist i kön - tro mig jag testade det inte! det sista jag ville var att riskera vår riktigt goda chans att hamna långt fram.
Första förbandet var det instrumentala bandet the Decoder Ring, som spelade riktigt bra musik. Efter dem kom förband nummer två, som visserligen var bra, men nu ville vi alla ha det vi betalade mycket pengar för - COLDPLAY!!!
Kvart, tjugo över nio släcktes arenan äntligen ner, jublet steg och Coldplay gjorde entré!
Chris MartinJag och Alex befann oss nu cirka fem meter från scenen ihopträngda tillsammans med massor av människor som delar samma musiksmak och som alla kunde sjunga med. Chris Martin, Coldplays sångare, skojade med publiken och sa att de som var oroliga för att de inte skulle ge allt denna konsert (de hade spelat på Sound Relief tidigare samma dag för att samla in pengar till bränderna i Queensland) inte skulle bli besvikna - Coldplay tänkte ge sitt allt!
En av Coldplays största hits är låten Yellow (gul) och även min kompis Alex favoritlåt. När de började spela den föll gula ballonger ner och studsade runt i publikhavet och när de sprack regnade gul konfetti ner över oss. Tillsammans överröstade vi Chris Martin och konserten hade inte kunnat ha en bättre början.
Den låt som antagligen fick flest att sjunga med var Fix you, vilket personligen är en av mina favoritlåtar. Lost, Violet Hill, Clocks och Viva la Vida var också några av låtarna som fick publikhavet att gunga i takt...
När konserten började dra mot sitt slut sorgligt nog, så började det regan fjärilformad konfetti över oss i alla regnbågens färger och kvällen kunde nog inte bli så mycket mer magisk...eller...
Konserten gick mot sitt slut och Coldplay tackade för sig...
...men varken jag eller någon annan var riktigt nöjda än. Jag väntade fortfarande på att få höra the Scientist och jag tänkte inte ge upp i första taget. Så efter lite publiksång av Viva la Vida kom Coldplay till sist ut igen och bjöd på två låtar till...bland annat the Scientist!!! =)
Konserten var plötsligt slut och nynnandes på olika av kvällens låtar lämnade jag och Alex arenan och Coldplay bakom oss, lyckliga efter en underbar kväll, men ledsna över att det var slut...
En timmes väntan på en taxi följde sedan och när vi väl var tillbaka på Dunmore var det elva timmar sedan vi åkte därifrån och en tre timmars resa till Acer Arena var utbytt med en 25 minuter lång hemresa...
Så ett tips till er alla - har ni chansen att se Coldplay i sommar/höst när det nu är de kommer tillbaka till Sverige så gå och se dem!!! De är helt magiska live och ni kommer inte att ångra er!
Slutligen vill jag bara säga: Tack Maria med familj för den underbaraste födelsedagspresent man kan önska sig! Den gick inte att byta, och det skulle jag aldrig ha velat gjort. Coldplay spelade sin sista konsert här i Sydney ikväll och jag önskar jag hade kunnat vara där, men som tur är har jag har gårdagens upplevelse och den är oförglömlig!!!
~ Katarina Kommentarer
Trackback
