Bambi på hal is
Fortfarande mätta sen igår begav sig jag och Tim till Macquarie Centres skridskobana. Matt skulle egentligen också ha följt med, men han valde att träffa en annan kompis istället. Det tåls att redan i ett tidigt skede avslöja att Tim tagit på sig skridskor endast en gång tidigare i sitt liv och mitt mål med dagens skridskoåkning var att få honom att uppskatta en vintersport.
Till en början höll vi oss (läs Tim) klistrade till sargen utan förmåga att röra oss i någon riktning. Efter lite guidning från min sida och några tips på hur man använder fötterna i skridskoåkning började vi sakta röra oss framåt. Tim vägrade dock att släppa taget om sargen och det tog cirka en halvtimme att ta oss runt ett halvt varv. Därefter tog Tim rast medan jag fortsatte åka.
Längs den ena kortsidan av rinken hade de skridskoskola, så för att ta sig förbi var man att tvungen att bege sig ut på öppen is - dvs släppa taget om sargkanten. Trots att jag var övertygad om att jag kunde bogsera Tim över till andra sidan, löste han problemet med att gå runt på utsidan av rinken.
Andra och tredje varvet gick betydligt fortare än det första och med lite stöd kunde vi lämna sargkanten i ungefär tio sekunder i taget, vilket var ett stort framsteg för lille Bambi!
Efter tre varv (halva varv, Tim fortsatte att gå runt rinken), så gav han upp och jag fick åka själv. Var dock väldigt roligt att åka skridskor :) Det bästa var dock att Tim själv tyckte att vi skulle komma tillbaka och åka skridskor igen om några veckor sisådär. Mission accomplished!
Eftersom Tim gick med på att prova en "svensk" sport så har jag lovat att simma med honom i havet när vi hälsar på hos honom i Newcastle under lovet. Jag ska då få lära mig att simma ur en ström, vilket jag har en känsla av kommer att vara en bra kunskap!
Nu ska jag byta om och åka ner till stan för att möta lite universitetsfolk.
~ Katarina
Till en början höll vi oss (läs Tim) klistrade till sargen utan förmåga att röra oss i någon riktning. Efter lite guidning från min sida och några tips på hur man använder fötterna i skridskoåkning började vi sakta röra oss framåt. Tim vägrade dock att släppa taget om sargen och det tog cirka en halvtimme att ta oss runt ett halvt varv. Därefter tog Tim rast medan jag fortsatte åka.
Längs den ena kortsidan av rinken hade de skridskoskola, så för att ta sig förbi var man att tvungen att bege sig ut på öppen is - dvs släppa taget om sargkanten. Trots att jag var övertygad om att jag kunde bogsera Tim över till andra sidan, löste han problemet med att gå runt på utsidan av rinken.
Andra och tredje varvet gick betydligt fortare än det första och med lite stöd kunde vi lämna sargkanten i ungefär tio sekunder i taget, vilket var ett stort framsteg för lille Bambi!
Efter tre varv (halva varv, Tim fortsatte att gå runt rinken), så gav han upp och jag fick åka själv. Var dock väldigt roligt att åka skridskor :) Det bästa var dock att Tim själv tyckte att vi skulle komma tillbaka och åka skridskor igen om några veckor sisådär. Mission accomplished!
Eftersom Tim gick med på att prova en "svensk" sport så har jag lovat att simma med honom i havet när vi hälsar på hos honom i Newcastle under lovet. Jag ska då få lära mig att simma ur en ström, vilket jag har en känsla av kommer att vara en bra kunskap!
Nu ska jag byta om och åka ner till stan för att möta lite universitetsfolk.
~ Katarina
Kommentarer
Trackback
