The End
Hann även gå en sista promenad genom botaniska trädgården där jag nästan gick in i en spindel i ett spindelnät!
På fredagen så lyckades jag få några kompisar med mig till kasinot för en sista utekväll i Sydney innan hemresan. Jag, Kat, Matt och Harry åt middag på en kinesisk restaurant medan vi väntade på att Jess & co. skulle komma upp med bil från Nowra. Visade sig att hennes bror Jay, som har hur lockigt hår som helst, hade klippt sig, något jag inte kunde låta bli att påpeka kvällen igenom...när han förlorade sina pengar på poker så hävdade jag bestämt att det var pga att hans tur satt i håret och att han hade klippt bort den... Den enda som gick på plus den kvällen var Jess andra bror Ben som vann 75 dollar. De andra gick nog back ett par hundra dollar var!
På lördagen, när vi väl hade vaknat, så var jag och Jess till Glebe Market så jag kunde köpa presenter till Sara. Jess had ealdrig varit där, så det var mysigt. Var soligt och varmt, så skönt att komma ifrån hostellet. Var även till Woolies och köpte Tim Tams för 12 dollar. Smaskigt!
Så kom till sist dagen jag inte sett fram emot. Sov väldigt dåligt natten till söndag, då jag visste vad som väntade när jag väl steg upp. Bröt nästan ihop i köket medan jag åt frukost... Harry och Katie, två kompisar från DLC, kom och ploclade upp mig och Jess och tog oss till flygplatsen. Där väntade redan Kat och Matt. Jess bror Ben och hennes pojkvän Gando skulle också komma upp, något jag hade önskat, men det visade sig att de hade försovit sig. De skulle dock försöka hinna upp innan jag var tvungen att gå genom säkerhetskontrollen. Jag och Jess var dock säkra på att de inte skulle hinna...
Höll ihop mig själv ganska bra när jag sa hej då till Harry, Katie och Matt som alla var tvugna att åka tidigare. det var först när det var dags att säga hej då till Kat och Jess, mina bästaste vänner nere i Australien, som jag bröt ihop och började gråta. Precis då anlände Ben och Gando, som jag verkligen inte trodde skulle hinna upp, så det gjorde att det blev ännu jobbigare att ta steget mot säkerhetskontrollen. Jag sjöng en tårfylld variant av "Det lilla ljus jag har" för Jess innan jag skulle gå...
För att gå till säkerhetskontrollen var jag tvungen att gå runt ett hörn och därifrån kunde jag inte längre se mina kompisar. Det var det svåraste hörn jag någonsin var tvungen att gå runt. Gick genom säkerhetskontrollen så sent som möjligt så att Ben och Gando skulle hinna upp, vilket innebar att jag fick springa till mitt plan då de redan börjat låta folk gå ombord, men det var det värt.
Jag grät när jag sa hej då till mina kompisar, jag grät när jag fick mitt pass stämplat med en utresestämpel, jag grät när jag gick genom säkerhetskontrollen, jag grät när jag sprang till mitt plan, jag grät när jag gick ombord planet och jag grät stora delar av den nio timmar långa resan till Hong Kong. Väl där grät jag ännu en skvätt. Var vid det laget så uttorkad att jag hade ont i huvudet. Hade en sex timmar lång layover i Hong Kong som jag fördreav med att gråta och med att sova. Var så utmattad att jag somnade på bänkarna vid min gate. När jag väl fick gå ombord planet till London var det enligt min tid (Australien tid) tre på natten, och eftersom jag knappt sovit natten innan var jag hur trött som helst. detta gjorde att jag somnade nästan på en gång och missade att vi lyfte. Vaknade först när vi varit en timme i luften. Lyckades sedan sova drygt 2/3 av resan till London, så det gick förhållandevist snabbt att ta sig dit.
När vi landade i London 04.30 lokal tid var det +1 ute. Brr!!! Frös när jag gick på bussen till Terminal 5. Hade bara två timmar till det var dags att flyga till Stockholm, så det gick fort. Lyssnade på musik på den sista etappen. När jag sedan gick av planet i Stockholm var det -1 och jag trodde jag skulle frysa ihjäl. Och då hade jag bara tagit mig till bagagebandet, jag hade ännu inte kommit ut från flygplatsen!
Pappa väntade på mig, så det var roligt att se ett bekant ansikte på slutet. Han hade med sig min vinterjacka och vantar. Mössa och halsduk hade jag redan satt på mig. Vi körde till Uppsala och hem till Sara. Vi trodde inte hon var hemma, men när jag öppnade dörren stod hon till min förvåning i hallen! Så himla roligt att se henne igen efter så lång tid.
Jetlaggen har varit det största problemet sedan jag kom hem. Första natten vaknade jag klockan sex på morgonen. Kikade på TV tills dess jag lyckades lura upp Sara. Hade somnat halv nio på kvällen och det var som att blåsa ut ett ljus. Andra kvällen var jag så trött efter att ha haft min första lektion samt ett möte för de som ska åka till Australien, så jag somnade än en gång halv nio. Var då vaken mellan 3 och 4 på morgonen.
Åkte hem till SKog med pappa på onsdagen så jag fick träffa mamma, Linnea, Månis och Magnus. Den kvällen ville jag gå och lägga mig redan klockan 6 på kvällen, men lyckades hålla mig vaken än en gång till halv nio. När jag skulle gå och sova märkte jag att min säng inte var bäddad och jag började nästan gråta av utmattning. Som tur var hade jag min storasyster till hjälp, så hon bäddade min säng åt mig. Vaknade sedan klockan 4 på morgonen och kunde inte somna om. Hoppas dock jag har lyckats vända det till något mer normalrytm efter att ha sovit hela natten till kl 7 idag!
Jag antar att det här betyder slutet på den här bloggen. Jag har haft ett fantastiskt år i Australien och det har slagit alla mina förväntningar. Jag har sett underbara platser, jag har lärt känna underbara människor och jag har lärt mig många nya saker och utvecklat min engelska ännu mer. Det känns tråkigt att det här kapitlet i mitt liv nu är över, men man får försöka att se positivt på framtiden och de äventyr som förhoppningsvis väntar runt hörnet. Jag har lovat mina kompisar i Australien att komma och hälsa på dem om två år när jag är klar med min utbildning. Vi får väl se vad som händer...
Det har varit ett nöje att underhålla er med mina upptåg!
Snipp snapp snut, så var sagan slut!
~ Katarina
Nowra
2010 borjade med helt otroliga fyrverkerier i Sydney for att sedan fortsatta i Nowra, hemma hos min kompis Jess. Planen var att jag skulle stanna 1 jan. till 7 jan., men eftersom jag trivdes sa bra och inte ville missa Jess fodelsedag savalde jag att stanna till sondagen. Men nar lordag kom, valde jag att stanna till tisdagen. Forst da akte jag tillbaka till Sydney med det sista taget sa jag kunde stanna sa lange som mogligt.
Sa, vad gjorde vi nu da som var sa roligt att jag inte kunde slita mig darifran?
Jag och Jess kom inte fram till Nowra forran strax efter midnatt forsta dagen. Hennes bror Ben plockade upp oss och tog oss till Leigh och Johnny's hus dar de spelade poker. Dar fick jag ocksa traffa Jess andra bror Jay samt Gando, hennes "typ" pojkvan.
Eftersom jag aldrig spelat riktig poker forut sa tittade jag pa medan de andra spelade. Efter att Ben blivit utslagen gav han mig en privatlektion i spelets grundregler. Klockan var vid det laget halv fem pa morgonen och jag vet inte hur mycket jag verkligen forstod...
Kvallen efter var det dags for min stora debut i ett pokermasterskap. Kan val inte sga att det gick sarskilt bra. Dock, tva dagar senare, andra gangen jag spelade, lyckades jag komma pa nionde plats! Det var minst 50 personer som spelade dessutom!!! Naturbegavning...haha! Nan vecka senare lyckades jag sla denna bravad med att komma atta.
Efter pokerturneringerna var vi ofta hem till leigh och Johnny och spelade annu mer poker, ofta langt in pa natten. Jag lyckades spela ganska bra, men ar annu inte lika rutinerad som de andra.
Nowra ar en liten stad med ca 20 - 30 000 invanare. Nar OS kom till Sydney skickades stora delar av stadens "slum" till Nowra, vilket gjorde stan mycket mer osaker an tidigare. Forsta dagen Jess visade mig runt i stadskarnan stotte vi pa en kvinna som dansade pa gatan. det hordes ingen musik, men hon verkade ha hittat nagon slags rytm i sitt huvud... Vi sag henne igen nagra dagar senare - samma plats, samma dans. Galet!
En av dagarna var jag och Jess pa bio och sag The Lovely Bones, som var bra. Innan bion borjade hade vi lite tid att fordriva, sa vi var till K-Mart och hanade deras daliga mode medan vi sokte efter ett linne till Jess. Vi hade latt kunna kla ut oss till clowner med deras utbud.
Nowra ligger ca 20 minuter fran stranden. Vid tva tillfallen lyckades vi overtala Ben att kora oss dit. Forsta doppet var pa eftermiddagen, sa vi stannade inte sa lange. Andra gangen sa akte vi dit pa formiddagen, sa vi lyckades alla fa lite farg. Gick en hel del stora vagor. Paminde mig om nar vi var i Port Macquarie...
Sena kvallar och otrolig varme (flera dagar over 40c) gjorde att eftermiddagssovningar blev nagot av ett koncept. En av dagarna somnade bade jag och Jess medan vi sag pa film. Vi hade varit vakna en timme nar vi somnade igen... Vi sag flera filmer som jag inte vet slutet pa eftersom jag hade en tendens att somna. Sista dagen i Nowra sov jag i 45 minuter i en hog pa golvet framfor en flakt da det var sa fruktansvart hett overallt annars.
Innan det var dags att aka tillbaka till Sydney hann jag folja med och titta pa nar Ben och Jay spelade touch. Det ar en passningssport som ar valdigt fredlig. De vann med 16-2, sa vi var alla nojda!
Under tiden jag var i Nowra lyckades jag bli forkyld. Skyller pa luftkonditioneringen. Somnade med feber en kvall, annars mest hosta och snuva. Antar att det ar lika bra att vanja sig innan det ar dags for den svenska kylan och en eventuell ny forkylning...
Annars sa har jag roat Jess med att sjunga "Det lilla ljus jag har". Hon skrattade lika mycket varje gang. Helt enkelt sa har jag haft tolv riktigt roliga dagar i Nowra, vilka gor det annu svarare att aka hem. men jag har lovat de dar nere att komma och halsa pa, sa vi far se om jag kan halla det loftet. jag hoppas verkligen det!
Bara 4 dagar kvar nu tills jag sitter pa ett plan pa vag hem till Sverige...
~ Katarina
2010
Jag hade en underbar nyarsafton igar. Vadret var sadar, lite halvmulet, men runt 25 grader varmt vid tolvslaget, sa man behovde ingen troja for att halla sig varm. Jag och min kompis Jess skulle egentligen ha akt och traffat nagra kompisar pa eftermiddagen, men da vi aldrig horde tillbaka fran dem, valde vi att hanga med nagra andra kompisar pa DLC innan vi akte in till stan.
Tagen in var fullpackade och det var folk i rorelse overallt. Stora delar av hamnen rut operahuset var avsparrat och polisen hade hjalp av hastar for att halla koll pa den enorma folkmangden. Det basta med kvallen var nog att Sara ringde. Eftersom hon varit i Afrika har vi inte pratat med varandra pa tva manader, sa detvar jatte roligt. Forbindelsen var dessutom exeptionellt bra! Lat som om det var riktigt kallt dar hemma.
Nar tolvslaget borjade dra sig narmare sa tog vi oss ner till the Rocks dar vi fick en haklvbra vy pa Harbour Bridge. Folk hade borjat kampa pa de basta stallena redan kvallen innan. Vi skulle nog ha akt in mittpa dan, men sa blev det inte. Vi kunde dock se en hel del av fyrverkerierna, sa det var maktigt. Det ligger redan uppe klipp pa Youtube, sa ni kan ga in dar och kika om ni vill se.
Vi var inte hemma forran nan gang efter tre. Var kompis som jobbar som RA fixade lakan at min kompis Jess sa hon kunde sova i rummet bredvid mitt. Fast hon kom anda in pa morgonkvisten och sov i min sang, radd att stadpersonalen skulle hitta henne. de verkar dock vara lediga idag som tur ar. Hon sover fortfarande, sa jag passar pa att uppdatera bloggen. Vi skulle egentligen ha checkat ut kl 10 imorse, men som sagt, nastan ingen har sa ingen borde marka att vi fortfarande ar kvar. Ar meningen att vi ska aka hem till Jess idag, men vi far se hur det gar. Gor inte sa mycket om vi stannar en natt till. Det visar sig val.
Annars sa har aret borjat med att CSN muppar sig om mitt studielan och om att de inte har bevis pa att det jag pluggat i Australien far tillgodoraknas i Sverige. Jag hatar dem just nu. Har mailat folk pa universitetet har, men de ar inte tillbaka pa jobbet forran 4 januari och CSN maste ha blanketten innan 12 januari. Hoppas att de kan skicka mina betyg direkt till CSN sa att allt loser sig, men jag vet inte om de gor det for mig... Jag haller er uppdaterade om hur det gar. Ska maila CSN nu och se om jag kan fa lite extra tid, men det ar ju ganska griniga av sig... Ska forsoka att inte ge upp hoppet om bidrag och lan an.
Hoppas alla hade ett riktigt bra nyarsfirande!
~ Katarina
