En bal på slottet...
Hej allihopa!
I fredags så var det dags för Dunmore Lang Colleges årliga bal. Var den skulle hållas var en välbehålld hemlighet fram till sista stund. Detta enda vi fick veta var att bussarna avgick från college kl 18.15. den som inte var med på bussen fick helt enkelt skylla sig själv.
Förberedelserna inför balen började veckan innan då jag och två tjejkompisar begav oss ut på jakt efter skor till mig och en klänning till Jess. Vi hade turen på vår sida och behövde inte leta alltför länge. Därefter inhandlades även nya smycken, smink, nagellack och självklart en biljett till balen. Jag och Jess beställde även tid hos frisören för att göra oss riktigt fina för denna trevliga tillställning.
Till sist kom fredagen och kvällen började med gruppkort för alla som skulle på bal i vår matsal innan vi alla bordade de tre väntande bussarna som skulle ta oss ner till stan. Var i Sydney vi skulle hålla till var fortfarande en henlighet. Vad jag dock fick veta var att vårt college spenderat cirka $300 000 på tillställningen, vilket är i runda slängar 300 000 kronor...
Det visade sig att man hyrt in sig i en lokal i Luna Park vilket är en liten nöjespark strax intill det ena brofästet på Harbour Bridge, varifrån man har en underbar utsikt över hamnen.
Vi bjöds på tre rätters: till förrätt fick vi nån slags friterad fiskbulle...haha, det var en dålig beskrivning, men ungefär som en rund fiskpinne, men godare. Till huvudrätt fick vi kött och svamprisotto och till efterrätt serverades det creme brulée.
Maten var helt okej, men jag var lagom mätt efter förrätten, så min kompis Kats pojkvän åt upp det mesta av min stek. Efterrätten var en besvikelse då jag hoppats på en glassbomb a'la Nobelfesten.
Efter att vi ätit intog vi alla dansgolvet, inklusive vår rektor, eller vad man nu ska kalla nissen som är ansvarig över oss och alla som jobbar här på Dunmore.
Kvällens tre rätter.
Jag och Kat.
Mina coola skor. De höga klackarna gjorde snart att fötterna värkte, men vill man vara fin får man lida pin!
När klcokan började dra sig närmare elva på kvällen var det dags att dra vidare för de som ville. Vi begav oss i samlad trupp ner mot färjeläget och fick sedan åka vattentaxi över till Darling Harbour. Två amerikaner nekades inträde till klubben där efterfesten hölls, en av dem började gråta. Två stycken hade ett högljutt gräl precis intill vårt bord, så det var svårt att inte lyssna, och några blev tillsagda att lämna klubben pga att de var onyktra. Vi stannade kvar till klockan tre då de stängde och tog en taxi hem till Dunmore.
Taxiresan tog inte mer än tjugo minuter men kostade oss 47 dollar. Jag var den enda av tre personer som hade pengar, men min 40 dollar räckte inte hela vägen. Att jag tagit med mig ett kreditkort hjälpte inte särskilt mycket när jag inte hade nog mycket pengar på det... Det slutade med att vi var tvugna att låna 7 dollar av en kille som bor på Dunmore, så det löste sig som tur var.
Bild 1: Jag och min korridorare Ash.
Bild 2: Jag och min f.d. korridorare Matt
Bild 3: Alex, Frank och jag.
Dunmore Lang Colleges bal blev helt enkelt en väldigt lyckad tillställning. Trots att vi åt tillsammans med samma människor vi äter med varje dag så var det ändå mycket trevligare - ny lokal, fina kläder och en avslappnad stämning. Så här i efterhand har ingen några pengar kvar efter att ha köpt det de behövde till balen, men sånt är livet!
~ Katarina
I fredags så var det dags för Dunmore Lang Colleges årliga bal. Var den skulle hållas var en välbehålld hemlighet fram till sista stund. Detta enda vi fick veta var att bussarna avgick från college kl 18.15. den som inte var med på bussen fick helt enkelt skylla sig själv.
Förberedelserna inför balen började veckan innan då jag och två tjejkompisar begav oss ut på jakt efter skor till mig och en klänning till Jess. Vi hade turen på vår sida och behövde inte leta alltför länge. Därefter inhandlades även nya smycken, smink, nagellack och självklart en biljett till balen. Jag och Jess beställde även tid hos frisören för att göra oss riktigt fina för denna trevliga tillställning.
Till sist kom fredagen och kvällen började med gruppkort för alla som skulle på bal i vår matsal innan vi alla bordade de tre väntande bussarna som skulle ta oss ner till stan. Var i Sydney vi skulle hålla till var fortfarande en henlighet. Vad jag dock fick veta var att vårt college spenderat cirka $300 000 på tillställningen, vilket är i runda slängar 300 000 kronor...
Det visade sig att man hyrt in sig i en lokal i Luna Park vilket är en liten nöjespark strax intill det ena brofästet på Harbour Bridge, varifrån man har en underbar utsikt över hamnen.
Vi bjöds på tre rätters: till förrätt fick vi nån slags friterad fiskbulle...haha, det var en dålig beskrivning, men ungefär som en rund fiskpinne, men godare. Till huvudrätt fick vi kött och svamprisotto och till efterrätt serverades det creme brulée.
Maten var helt okej, men jag var lagom mätt efter förrätten, så min kompis Kats pojkvän åt upp det mesta av min stek. Efterrätten var en besvikelse då jag hoppats på en glassbomb a'la Nobelfesten.
Efter att vi ätit intog vi alla dansgolvet, inklusive vår rektor, eller vad man nu ska kalla nissen som är ansvarig över oss och alla som jobbar här på Dunmore.
Kvällens tre rätter.
Jag och Kat.
Mina coola skor. De höga klackarna gjorde snart att fötterna värkte, men vill man vara fin får man lida pin!
När klcokan började dra sig närmare elva på kvällen var det dags att dra vidare för de som ville. Vi begav oss i samlad trupp ner mot färjeläget och fick sedan åka vattentaxi över till Darling Harbour. Två amerikaner nekades inträde till klubben där efterfesten hölls, en av dem började gråta. Två stycken hade ett högljutt gräl precis intill vårt bord, så det var svårt att inte lyssna, och några blev tillsagda att lämna klubben pga att de var onyktra. Vi stannade kvar till klockan tre då de stängde och tog en taxi hem till Dunmore.
Taxiresan tog inte mer än tjugo minuter men kostade oss 47 dollar. Jag var den enda av tre personer som hade pengar, men min 40 dollar räckte inte hela vägen. Att jag tagit med mig ett kreditkort hjälpte inte särskilt mycket när jag inte hade nog mycket pengar på det... Det slutade med att vi var tvugna att låna 7 dollar av en kille som bor på Dunmore, så det löste sig som tur var.
Bild 1: Jag och min korridorare Ash.
Bild 2: Jag och min f.d. korridorare Matt
Bild 3: Alex, Frank och jag.
Dunmore Lang Colleges bal blev helt enkelt en väldigt lyckad tillställning. Trots att vi åt tillsammans med samma människor vi äter med varje dag så var det ändå mycket trevligare - ny lokal, fina kläder och en avslappnad stämning. Så här i efterhand har ingen några pengar kvar efter att ha köpt det de behövde till balen, men sånt är livet!
~ Katarina
Kommentarer
Trackback
