Manly Backpackers
I två veckor så bodde jag på Manly Backpackers. Jag delade rum med fyra andra personer. En tysk som mest försökte överleva sin jetlag, så jag pratade inte så mycket med henne. Sedan var det en jätte trevlig braisiliansk tjej, Erika. Hon jobbade dubbla jobb och läste engelska på kvällarna, men de få gånger vi hade chans att umgås så kom vi väldigt bra överrens. Sedan var det en engelsk tjej, Hannah, som jag lärde känna bäst. Hon är i Australien för att jobba för att jobba med reklam. Sist men inte minst hade vi en australiensiska, Fiona. Fiona är 42 och bor på hostel! Hon jobbar visserligen som nattmanager några gånger i veckan, men annars så är hon en arbetslös skådespelerska som verkligen har en känsla för dramatik. Hon sov de uddaste tiderna och gick mest klädd insnodd i en sarong.
Utanför mitt rum träffade jag en hel del andra underbara och unika människor. Bland annat så var det Yaroslav från Ukraina, Mark från Tyskland, Dr. Cliff och Greg, båda från England, och så en hel rad med skandinaver. Jag, två svenska tjejer, två norska tjejer och två finska tjejer fick smeknamnet 'Skandos'. Finskorna protesterade dock och sa att de inte alls var skandinaver. Visade sig även att de hyste att ganska hotfullt agg mot Sverige. Detta förvånade mig litet, men det gav mig även chansen att ta upp hockeymatchen där Sverige tog igen underläget 1-5 och vann med 6-5 mot Finland. Alltid lika roligt när man kan dra upp den fina lilla anekdoten!
Manly Backpackers är ett galet ställe där en del har bott i nästan ett år medan några är nyss anlända från Europa eller USA. det är en perfekt plats att knyta nya kontakter och bygga upp ett nätverk i Manly. När jag flyttar tillbaka till Sydney vill jag bo i Manly på heltid. Nu får jag nöja mig med att åka dit och hälsa på mina nya vänner.
Mestadels av tiden i Manly måste jag erkänna spenderades antingen på stranden eller på en av hostelets balkonger. Det fanns inga måsten under två veckor och det var skönt att bara sitta och umgås. Det fanns alltid någon att hänga med och ville man ha en stunde för sig själv var det bara att ta en promenad på stranden eller till internetkaféet på andra sidan gatan. det fanns visserligen gratis internet på hostelet, men bara två datorer, så det blev lätt kö.
Några roliga anekdoter tog jag allt med mig från min tid i Manly. De är följande:
En eftermiddag då jag hade varit på stranden så kom jag tillbaka till hostellet och satte mig för att läsa. Efter en stund kom ukrainaren Yaroslav och tyske Mark in och frågade om jag ville följa med på en expedition. I mina öron lät det som om de skulle ta mig till en gränd och döda mig, men Yaroslav lovade att han skulle visa oss en jätte vacker plats. Tillsist hade han lyckats övertala mig, så jag följde med på en promenad, inte helt säker på vad jag skulle förvänta mig.
Efter en timmes promenad kom vi till South Head som är en klippavsats med utsikt över havet. Yaroslav hade rätt, det var jätte vackert där.
Därefter promenerade vi bort till North Head för att se solnedgången över Sydney. PÅ vägen dit gick vi förbi en polisavspärrning och de visade sig senare att de hade hittat ett skelett i bushen dagen innan. Intressant! Vi var för tidiga till solnedgången och orkade inte vänta, men utsikten var väldigt fin, så det var värt promenaden.
South Head
North Head
En annan sak som hände, som mest är rolig i efterhand, var att jag en kväll när vi gick ut inte hade några fickor och jag ville inte ta med mig en väska. Så jag bad min kompis Cliff att ta mitt körkort, mitt passerkort och min mobil i hans ficka då vi bodde på samma ställe. Detta var en briljant plan ända fram tills dess att vi båda glömde bort att han hade alla mina saker. När vi kom tillbaka till hostellet sent på kvällen så satte vi oss alla i TV-rummet. Några somnade, vilket inte är särskilt ovanligt. Cliff gick för att kolla sin mail och var borta ett bra tag. Efter ett tag så kände jag att jag också höll på att somna och kom då ihåg att Cliff hade mitt passerkort mm. När jag tittade vid datorerna visade det sig att han hade gått och lagt sig och jag hade glömt vilket rum han bodde i då han nyss bytt rum.
Så jag återvände till min soffa efter att ha insett att jag inte heller kunde ringa honom då han även hade min mobil. Jag hade dock turen på min sida, för nattmanagern Jack (ännu en britt) kom förbi och frågade hur det var med mig. efter att ha berättat för honom att jag inte hade mitt passerkort så släppte han in mig i mitt rum så jag fick sova i min säng.
Nästa morgon när jag vaknade var jag tvungen att ta med mig allt jag kunde tänkas behöva fram tills dess att Cliff vaknade. Klockan elva kom han in i TV-rummet och när han såg mig så frågade han genast om jag suttit där hela natten. Han hade helt glömt bort att han hade mina kort och när han kollade igenom sna fickor på morgonen insåg han vad han hade gjort. Men, men, ingen skada skedd - inget hade försvunnit och jag fick sova i min säng.
Den tredje anekdoten är från sista dagen på hostellet. Kvällen innan hade en tant (ca 55+) checkat in på hostellet och hon hade valt sängen ovanför min. Hon had einte så mycket val, men ändå. På fredagsmorgonen gick jag upp kl åtta för att hinna duscha och packa det sista innan jag var tvungen att checka ut kl 10. När jag kom tillbaka från min dusch så tänkte jag att jag skulle hänga ut min handduk på balkongen så den han torka lite innan jag var tvungen att packa den. Visade sig då att min strandhandduk fortfarande var jätte blöt från dagen innan, vilket jag tyckte var skumt, men jag ägnade det inte så mycket tanke utan gick och åt frukost.
När jag kom tillbaka var tanten, Fiona och Hannah alla uppe. Tanten sa då att hon inte hade haft någon handduk så hon had elånat en annan och tänkte att hon kunde behålla den och hämta en ny från receptionen. Fiona sa då att vi inte får nån handduk utan att det antagligen var någons privata handduk. Jag ägnade dem inte så mycket intresse fram tills dess att tanten visade varifrån hon hade tagit handduken. Visade sig att det var min strandhandduk täckt i ett lager av sand som hon hade tagit. Illa illa! Hade hon tagit min andra handduk hade jag nog blivit lite arg, men hon hade tur och kunde komma undan ganska lätt. Tycker dock att en tant borde veta bättre än att bara "låna" någons handduk. Även detta är roligare så här i efterhand.
Jag gillar att visa bilder på mat och annat gott, så varför ge upp ett vinnande koncept? Dessa bilder är från Max Brenner dit jag var med min kompis Kat under lovet. Det var hur smaskigt som helst. Hade även turen att få svensk choklad med posten under lovet, så det tackar jag för!
Sista helgen på lovet bodde jag med Kat och hennes pojkvän Matt. Matts föräldrar var bortresta så vi hade hela stället för oss själva. Det regnade mest hela helgen så förutom en shoppingtur (jag köpte en ny bikini inför den nya badsäsongen) och ännu ett besök på Max Brenner, så spenderade vi mestadels av tiden med att äta god mat, titta på film och spela alfapet. Det är tufft att spela alfapet på engelska då man inte får använda de ord man kan få fram på svenska. Jag försökte inför multikulturella regler, men de tre australiensare som jag spelade med godkände inte det. Typiskt! KOm dock tvåa en av spelomgångarna, annars så vann jag oftast från slutet räknat.
Just det, glömde nästan bort den mest dramatiska anekdoten. En av dagarna, tror det var på lördagen mitt emellan lovveckorna så umgicks vi fram till tidigt på morgonen. Runt 04.00 gick jag och två till och satte oss framför TV:n. Varför jag inte hade gått och lagt mig vid det här laget har jag ingen aning om, men hursomhelst, efter en liten stund gick brandalarmet. Hela receptionen var full av gråaktig rök som fick det att klia i halsen. Vi skyndade oss att öppna dörrarna ut mot vägen och snart började nyvakna boende att strömma ut. En brandbil kunde höras på väg mot hostellet. Vi gick ner till stranden medan vi väntade på att få gå in igen och till sist, halv fem på morgonen kunde jag krypa till kojs. Hade jag sovit innan brandalarmet startade hade jag nog inte vaknade. Var flera som inte hörde det.
Visade sig att en idiot lekt med en brandsläckare. Han var INTE populär nästa morgon, speciellt inte hos gubben som äger Manly Backpackers. Han är nu skyldig dem 500 dollar för brandkårens utryckning. Killen hade dock redan blivit utkastad från hostellet och bodde inte där, så jag vet inte om de lyckats få tag på honom. Allt fångades på övervakningskamerorna, så de visste exakt vilka som var där när det hände. Själv är jag glad att jag hann gå därifrån innan deras dumheter börjad epå riktigt.
Ja, det var nog allt för den här gången. Imorn ska jag åka ut till Manly och hälsa på mina kompisar där, vilket ska bli roligt. Får se om jag kommer hem igen med några nya anekdoter...man vet aldrig!
~ Katarina the Scando
Utanför mitt rum träffade jag en hel del andra underbara och unika människor. Bland annat så var det Yaroslav från Ukraina, Mark från Tyskland, Dr. Cliff och Greg, båda från England, och så en hel rad med skandinaver. Jag, två svenska tjejer, två norska tjejer och två finska tjejer fick smeknamnet 'Skandos'. Finskorna protesterade dock och sa att de inte alls var skandinaver. Visade sig även att de hyste att ganska hotfullt agg mot Sverige. Detta förvånade mig litet, men det gav mig även chansen att ta upp hockeymatchen där Sverige tog igen underläget 1-5 och vann med 6-5 mot Finland. Alltid lika roligt när man kan dra upp den fina lilla anekdoten!
Manly Backpackers är ett galet ställe där en del har bott i nästan ett år medan några är nyss anlända från Europa eller USA. det är en perfekt plats att knyta nya kontakter och bygga upp ett nätverk i Manly. När jag flyttar tillbaka till Sydney vill jag bo i Manly på heltid. Nu får jag nöja mig med att åka dit och hälsa på mina nya vänner.
Mestadels av tiden i Manly måste jag erkänna spenderades antingen på stranden eller på en av hostelets balkonger. Det fanns inga måsten under två veckor och det var skönt att bara sitta och umgås. Det fanns alltid någon att hänga med och ville man ha en stunde för sig själv var det bara att ta en promenad på stranden eller till internetkaféet på andra sidan gatan. det fanns visserligen gratis internet på hostelet, men bara två datorer, så det blev lätt kö.
Några roliga anekdoter tog jag allt med mig från min tid i Manly. De är följande:
En eftermiddag då jag hade varit på stranden så kom jag tillbaka till hostellet och satte mig för att läsa. Efter en stund kom ukrainaren Yaroslav och tyske Mark in och frågade om jag ville följa med på en expedition. I mina öron lät det som om de skulle ta mig till en gränd och döda mig, men Yaroslav lovade att han skulle visa oss en jätte vacker plats. Tillsist hade han lyckats övertala mig, så jag följde med på en promenad, inte helt säker på vad jag skulle förvänta mig.
Efter en timmes promenad kom vi till South Head som är en klippavsats med utsikt över havet. Yaroslav hade rätt, det var jätte vackert där.
Därefter promenerade vi bort till North Head för att se solnedgången över Sydney. PÅ vägen dit gick vi förbi en polisavspärrning och de visade sig senare att de hade hittat ett skelett i bushen dagen innan. Intressant! Vi var för tidiga till solnedgången och orkade inte vänta, men utsikten var väldigt fin, så det var värt promenaden.
South Head
North Head
En annan sak som hände, som mest är rolig i efterhand, var att jag en kväll när vi gick ut inte hade några fickor och jag ville inte ta med mig en väska. Så jag bad min kompis Cliff att ta mitt körkort, mitt passerkort och min mobil i hans ficka då vi bodde på samma ställe. Detta var en briljant plan ända fram tills dess att vi båda glömde bort att han hade alla mina saker. När vi kom tillbaka till hostellet sent på kvällen så satte vi oss alla i TV-rummet. Några somnade, vilket inte är särskilt ovanligt. Cliff gick för att kolla sin mail och var borta ett bra tag. Efter ett tag så kände jag att jag också höll på att somna och kom då ihåg att Cliff hade mitt passerkort mm. När jag tittade vid datorerna visade det sig att han hade gått och lagt sig och jag hade glömt vilket rum han bodde i då han nyss bytt rum.
Så jag återvände till min soffa efter att ha insett att jag inte heller kunde ringa honom då han även hade min mobil. Jag hade dock turen på min sida, för nattmanagern Jack (ännu en britt) kom förbi och frågade hur det var med mig. efter att ha berättat för honom att jag inte hade mitt passerkort så släppte han in mig i mitt rum så jag fick sova i min säng.
Nästa morgon när jag vaknade var jag tvungen att ta med mig allt jag kunde tänkas behöva fram tills dess att Cliff vaknade. Klockan elva kom han in i TV-rummet och när han såg mig så frågade han genast om jag suttit där hela natten. Han hade helt glömt bort att han hade mina kort och när han kollade igenom sna fickor på morgonen insåg han vad han hade gjort. Men, men, ingen skada skedd - inget hade försvunnit och jag fick sova i min säng.
Den tredje anekdoten är från sista dagen på hostellet. Kvällen innan hade en tant (ca 55+) checkat in på hostellet och hon hade valt sängen ovanför min. Hon had einte så mycket val, men ändå. På fredagsmorgonen gick jag upp kl åtta för att hinna duscha och packa det sista innan jag var tvungen att checka ut kl 10. När jag kom tillbaka från min dusch så tänkte jag att jag skulle hänga ut min handduk på balkongen så den han torka lite innan jag var tvungen att packa den. Visade sig då att min strandhandduk fortfarande var jätte blöt från dagen innan, vilket jag tyckte var skumt, men jag ägnade det inte så mycket tanke utan gick och åt frukost.
När jag kom tillbaka var tanten, Fiona och Hannah alla uppe. Tanten sa då att hon inte hade haft någon handduk så hon had elånat en annan och tänkte att hon kunde behålla den och hämta en ny från receptionen. Fiona sa då att vi inte får nån handduk utan att det antagligen var någons privata handduk. Jag ägnade dem inte så mycket intresse fram tills dess att tanten visade varifrån hon hade tagit handduken. Visade sig att det var min strandhandduk täckt i ett lager av sand som hon hade tagit. Illa illa! Hade hon tagit min andra handduk hade jag nog blivit lite arg, men hon hade tur och kunde komma undan ganska lätt. Tycker dock att en tant borde veta bättre än att bara "låna" någons handduk. Även detta är roligare så här i efterhand.
Jag gillar att visa bilder på mat och annat gott, så varför ge upp ett vinnande koncept? Dessa bilder är från Max Brenner dit jag var med min kompis Kat under lovet. Det var hur smaskigt som helst. Hade även turen att få svensk choklad med posten under lovet, så det tackar jag för!
Sista helgen på lovet bodde jag med Kat och hennes pojkvän Matt. Matts föräldrar var bortresta så vi hade hela stället för oss själva. Det regnade mest hela helgen så förutom en shoppingtur (jag köpte en ny bikini inför den nya badsäsongen) och ännu ett besök på Max Brenner, så spenderade vi mestadels av tiden med att äta god mat, titta på film och spela alfapet. Det är tufft att spela alfapet på engelska då man inte får använda de ord man kan få fram på svenska. Jag försökte inför multikulturella regler, men de tre australiensare som jag spelade med godkände inte det. Typiskt! KOm dock tvåa en av spelomgångarna, annars så vann jag oftast från slutet räknat.
Just det, glömde nästan bort den mest dramatiska anekdoten. En av dagarna, tror det var på lördagen mitt emellan lovveckorna så umgicks vi fram till tidigt på morgonen. Runt 04.00 gick jag och två till och satte oss framför TV:n. Varför jag inte hade gått och lagt mig vid det här laget har jag ingen aning om, men hursomhelst, efter en liten stund gick brandalarmet. Hela receptionen var full av gråaktig rök som fick det att klia i halsen. Vi skyndade oss att öppna dörrarna ut mot vägen och snart började nyvakna boende att strömma ut. En brandbil kunde höras på väg mot hostellet. Vi gick ner till stranden medan vi väntade på att få gå in igen och till sist, halv fem på morgonen kunde jag krypa till kojs. Hade jag sovit innan brandalarmet startade hade jag nog inte vaknade. Var flera som inte hörde det.
Visade sig att en idiot lekt med en brandsläckare. Han var INTE populär nästa morgon, speciellt inte hos gubben som äger Manly Backpackers. Han är nu skyldig dem 500 dollar för brandkårens utryckning. Killen hade dock redan blivit utkastad från hostellet och bodde inte där, så jag vet inte om de lyckats få tag på honom. Allt fångades på övervakningskamerorna, så de visste exakt vilka som var där när det hände. Själv är jag glad att jag hann gå därifrån innan deras dumheter börjad epå riktigt.
Ja, det var nog allt för den här gången. Imorn ska jag åka ut till Manly och hälsa på mina kompisar där, vilket ska bli roligt. Får se om jag kommer hem igen med några nya anekdoter...man vet aldrig!
~ Katarina the Scando
Kommentarer
Trackback
