Fraser Island
Efter att ha sovit en natt i Hervey Bay på ett av de mysigaste hostel jag någonsin bott på, var det dags att ta en båt ut till Fraser Island. På vägen hade vi turen att få se delfiner på ganska nära håll!!!
Min grupp bestod av fjorton personer och vår guide Craig. Veckan innan hade två personer dött och åtta skadats i en olycka på ön, så jag var glad att jag inte bokat in mig på en tur där man turas om att köra en fyrdjulsdriven bil. Istället kunde vi njuta av utsikten medan Craig rattade runt i vår enorma, men väldigt bekväma och säkra lastbil.
Fraser Island är världens största sandö. Det finns massor med gamla träd på ön, vackra, kristallklara sjöar att bada i och en population av cirka 200 vilda dingos.
Jag framför Lake Mackenzie, vars vatten är kristallklart och Ph-värdet är så pass lågt att ingenting kan leva i sjön, inte ens småfiskar eller hajar (jag frågade speciellt om det sista...) Runt ön finns det korallrev och detta anses vara den sydligaste spetsen på det stora barriärrevet. På grund av att det är ett så pass rikt vatten på småfisk är det dessutom ett rikt vatten på större fisk, eller om ni vill, haj! Det har varit en attack på så pass grunt vatten som en halvmeter, så det är förbjudet att bada i havet.
Fågeln är en Kookaburra som poserade en bra stund för en ivrig bunt hobby fotografer. Trädet är...ett stort träd!
Längs ena långsidan av Fraser Island så löper en strand som kallas 75 mile beach, mest för att den är 75 miles lång (amerikanska mil från tiden innan de ändrade till metersystemet...) Detta kan ju tänkas vara en underbar strand för sol och bad, men som sagt, det är förbjudet att bada i vattnet och dessutom är stranden inte som vilken annan strand, utan det är också en väg! Det var på den stranden som en bil kraschade veckan innan och två personer avled. De kör otroligt fort på stranden och de disskuteras nu om de ska sänka fartgränsen, vilket jag tycker är en ganska bra idé.
För att göra det hela lite mer intressant så är det inte bara en motorväg utan även en landningsbana för små flygplan! Och med små plan menare jag inte leksaksflygplan, utan riktiga plan som människor flyger i, dock inte jumbojets.
Titta lite närmare på vad som står skrivet på skylten... Kan ni gissa vad det egentligen ska stå? tänk på saken en stund, svaret finns i slutet av det här inlägget.
På grund av högvatten och några rejäla oväder, så hade en stor del av stranden spolat bort, vilket gjorde det omöjligt för oss att ta oss till en del av de plaster som vi egentligen skulle se. Istället begav de tappraste av oss ut i "öknen" för att bevittna det pågående kriget mellan sand och skog.
Sanden har blåst upp från havet och bildat enorma sanddyner. I kortet till höger kan man se trätopparna och hur vegetationen desperat försöker vinna över sanden. Träden kanske verkar små, men de är cirka 40 meter höga! Kanten ner var dessutom hyfsat brant, så om man råkar tappa balansen, får man nog försöka hitta sig en ny väg upp än den väg man kom...
En av anledningarna till att jag vekrligen ville åka till Fraser Island var inte bara för att de har massor med sand, utan för att det finns vilda dingos på ön. Min guide var nog lite smått less på mig i slutet, eftersom jag var den som hela tiden påpekade att vi ännu inte sett nån dingo. Sista eftermiddagen, på väg tillbaka till stället där vi bodde, sa Craig åt oss att hålla ögonen öppna, för det är i skymningen som man har störst chans att se en dingo. de flesta i min grupp somnade, men som tur är så tar jag sådana här saker på blodigt allvar och det var också jag som fick syn på en dingo!!! Vår guide vände om och till allas glädje fick vi alla se en vild dingo =)
Min Fraser Island grupp.
Det var två fantastiska dagar som jag spenderade på världens största sandö!!!
Så var det bara Brisbane kvar, och dit var jag tvungen att ta en buss....
~ Katarina
SVAR: A crap landing area = Aircraft landing area
Min grupp bestod av fjorton personer och vår guide Craig. Veckan innan hade två personer dött och åtta skadats i en olycka på ön, så jag var glad att jag inte bokat in mig på en tur där man turas om att köra en fyrdjulsdriven bil. Istället kunde vi njuta av utsikten medan Craig rattade runt i vår enorma, men väldigt bekväma och säkra lastbil.
Fraser Island är världens största sandö. Det finns massor med gamla träd på ön, vackra, kristallklara sjöar att bada i och en population av cirka 200 vilda dingos.
Jag framför Lake Mackenzie, vars vatten är kristallklart och Ph-värdet är så pass lågt att ingenting kan leva i sjön, inte ens småfiskar eller hajar (jag frågade speciellt om det sista...) Runt ön finns det korallrev och detta anses vara den sydligaste spetsen på det stora barriärrevet. På grund av att det är ett så pass rikt vatten på småfisk är det dessutom ett rikt vatten på större fisk, eller om ni vill, haj! Det har varit en attack på så pass grunt vatten som en halvmeter, så det är förbjudet att bada i havet.
Fågeln är en Kookaburra som poserade en bra stund för en ivrig bunt hobby fotografer. Trädet är...ett stort träd!
Längs ena långsidan av Fraser Island så löper en strand som kallas 75 mile beach, mest för att den är 75 miles lång (amerikanska mil från tiden innan de ändrade till metersystemet...) Detta kan ju tänkas vara en underbar strand för sol och bad, men som sagt, det är förbjudet att bada i vattnet och dessutom är stranden inte som vilken annan strand, utan det är också en väg! Det var på den stranden som en bil kraschade veckan innan och två personer avled. De kör otroligt fort på stranden och de disskuteras nu om de ska sänka fartgränsen, vilket jag tycker är en ganska bra idé.
För att göra det hela lite mer intressant så är det inte bara en motorväg utan även en landningsbana för små flygplan! Och med små plan menare jag inte leksaksflygplan, utan riktiga plan som människor flyger i, dock inte jumbojets.
Titta lite närmare på vad som står skrivet på skylten... Kan ni gissa vad det egentligen ska stå? tänk på saken en stund, svaret finns i slutet av det här inlägget. På grund av högvatten och några rejäla oväder, så hade en stor del av stranden spolat bort, vilket gjorde det omöjligt för oss att ta oss till en del av de plaster som vi egentligen skulle se. Istället begav de tappraste av oss ut i "öknen" för att bevittna det pågående kriget mellan sand och skog.
Sanden har blåst upp från havet och bildat enorma sanddyner. I kortet till höger kan man se trätopparna och hur vegetationen desperat försöker vinna över sanden. Träden kanske verkar små, men de är cirka 40 meter höga! Kanten ner var dessutom hyfsat brant, så om man råkar tappa balansen, får man nog försöka hitta sig en ny väg upp än den väg man kom...
En av anledningarna till att jag vekrligen ville åka till Fraser Island var inte bara för att de har massor med sand, utan för att det finns vilda dingos på ön. Min guide var nog lite smått less på mig i slutet, eftersom jag var den som hela tiden påpekade att vi ännu inte sett nån dingo. Sista eftermiddagen, på väg tillbaka till stället där vi bodde, sa Craig åt oss att hålla ögonen öppna, för det är i skymningen som man har störst chans att se en dingo. de flesta i min grupp somnade, men som tur är så tar jag sådana här saker på blodigt allvar och det var också jag som fick syn på en dingo!!! Vår guide vände om och till allas glädje fick vi alla se en vild dingo =)
Min Fraser Island grupp. Det var två fantastiska dagar som jag spenderade på världens största sandö!!!
Så var det bara Brisbane kvar, och dit var jag tvungen att ta en buss....
~ Katarina
SVAR: A crap landing area = Aircraft landing area
Kommentarer
Trackback
