3 dagar i the Outback
Dag 1
Väckarklockan ringde klockan 5 och det var bara att pallra sig ur sängen. Medan jag väntade på att bli upplockad hann jag bli kompis med två australiensiska killar, Phil och Ben, som också skulle med min grupp. Efter en lång väntan så anlände till sist vår lilla minibuss och vi träffade vår guide Beej för första gången. Totalt bestod gruppen av 20 turister och vår guide. Medan vi plockade upp resten av gruppen dömde jag ut mina nya vänner och tänkte ungefär att de var som följande: några tyskar som redan hittat varandra och som babblade på på tyska, två engelsktalande killar som såg ut som riktigt dryga typer, fyra rika flickor (och det stämde verkligen), ett par som kunde bli antingen riktigt dryga och associala eller som visade sig inte alls vara ett par, en rysk gangster samt australiensarna och jag. De engelsktalande killarna visade sig vara riktigt trevliga och väluppfostrade, paret var inte associala, ryssen var amerikan och en kanadensare dolde sig bland tyskarna. De rika flickorna (en av dem var svensk) passade verkligen inte in i vildmarken och när vi släppte av dem sista dagen i Uluru Resort (de följde inte med tillbaka till Alice), var vi alla glada att slippa dem!
När vi alla var samlade i bilen var det dags att åka till vårt första stopp...som var sex timmars bilresa bort. Ett optimalt tillfälle för alla morgontrötta turister att somna om medan vår guide körde oss till King's Canyon. I King's Canyon var det dags för vår första vandring, en tretimmar lång slinga i ett oerhört vackert område, men för att göra det lite mer intressant så började vi med Heart Attack Hill. Vi skrattade nog allihopa åt det namnet, en liten knix kunde väl inte vara så jobbig att ta sig upp för att man måste ge det ett namn som involverar en hjärtattack. Halvvägs upp skrattade jag inte längre...jag kunde knappt andas! Ha ha, nej, så illa var det kanske inte, men det var brant...väldigt brant!
Heart Attack Hill!
Vår guide Beej berättade en massa intressanta fakta under vår vandring, bland annat om ökenrosen (som kanske inte syns så tydligt på bilden) som bara blommar efter att det har regnat, så regnar det inte nog mycket på sju år, ja då blommar den inte på sju år. Lite mer komplicerade levnadsföhållanden där ute helt enkelt.
King's Canyon var otroligt vacker och det var häftigt att se kontrasterna mellan de röda klipporna, den klarblå himlen och de svagt gröna växterna som trots allt lyckas leva där ute.
Min absoluta favoritbild. Kan inte vara lätt att vara ett träd där ute...
Efter den långa vandringen var det dags för ännu några timmar i bilen för att ta oss till vår campingplats för natten. På väg dit var vi tvugna att stanna längs vägen för att plocka ved till vår lägereld. Därefter körde vi ut till en campingplats långt ute i ingenstans. Vi anlände lagom tills dess att det höll på att bli mörkt. Vi gjorde upp en eld, lagade mat och satt sedan och myste vi lägerelden.
Efter en lång dag var det sedan dags att krypa till kojs. Vi blev alla tilldelade en sovsäck och en 'swag'. En swag är helt enkelt som ytterligare en sovsäck i riktigt tjockt, vattentätt material som man lägger sovsäcken inuti och som sedan håller en torr och varm under natten. Fungerar även lite som ett inbyggt liggunderlag. Man kan till och med dra upp dragkedjan hela vägen så man får som en liten säck att sova i. På grund av klaustrofobiska tendenser var detta inte något för mig.
På natten blev det -2 grader och jag kan inte påstå att jag sov allt för bra - mina fötter var som isbitar och jag var mer än glad över att jag packat både fleecejacka, mössa och vantar.
Dag 2
Vi blev väckta, eller ja, de som fortfarande sov, blev väckta klockan sex. Vi åt frukost kring en falnande lägereld och packade sedan snabbt ihop våra saker för att bege oss mot andra dagens huvudmål - the Olgas. Det tog mig säkert en timme att tina mina fötter i bilen, men så fort solen tittade fram blev det genast varmare.
The Olgas är en helt otrolig plats som består av typ 32 klippformationer. Landskapet ser ut ungefär som en blandning mellan Jurassic Park och Mars. När som helst förväntar man sig att se en ståtlig dinosaurie spatsera förbi i jakt på mat...
Ännu en tre timmar lång vandring väntade oss denna dag och det var riktigt coolt att vandra runt i detta helt obeskrivliga landskap.
Efter en riktigt cool vandring på Mars så åt vi lunch innan vi fortsatte till ett aboriginskt kulturcenter. Här fick vi en timme till att utforska, men det fanns egentligen inte så mycket att se, så vi var snart redo att bege oss igen. När vi kom tillbaka till vår minibuss visade det sig att den inte var kvar! Vår guide och guiden från den andra gruppen som tillhörde samma bolag, hade gett sig iväg på egna äventyr. Som tur var kom de snart tillbaka och vi kunde åka vidare. Tyvärr fattades två killar, men efter en stunds väntan sa Beej att de fick skylla sig själva för att de inte var i tid och så åkte vi iväg!
Vi åkte för att titta på ett mycket viktigt vattenhål vid Uluru. Beej berättade sagan om hur Uluru blev till samt några andra sagor innan vi åkte tillbaka för att hämta de två som saknades. Visade sig att de trodde vi skulle träffas kvart över fyra, istället för kvart i fyra. Synd för dem, de missade sagostunden!
På kvällen slog vi tillfälligt läger för att titta på solnedgången över Uluru medan vi åt middag. Jag hjälpte till att laga mat samtidigt som vi såg färgerna ändras på en av världens mest kända stenar. Det var roligt att se hur folk knuffades för att få en bra plats att ta kort från. Måste säga att en del tog solnedgången på lite för stort allvar, men visst var det fint.
Efter att solen till sist gått ner återvände vi till kvällens campingplats i Ayer's Rock Resort. Här fanns det både gatubelysning och toaletter, något vi vant oss av med natten innan. Den här kvällen plockade Beej fram sin gitarr och det sjöngs och spelades runt lägerelden. Innan det var dags att sova klättrade vi upp på en liten kulle och tittade på stjärnorna, vilket var riktigt mysigt!
Den natten sov jag betydligt bättre än natten innan. Kan ju erkänna att jag var först av alla att somna. Enligt min granne Phil så hade jag knappt hunnit lägga mig ner i min sovsäck och swag innan jag sov djupt. Mina fötter var som isbitar även nästa morgon, men det hade inte varit riktigt lika påtagligt kallt som natten innan.
Dag 3
Sista dagen började även den klockan sex för att vi skulle hinna ta oss bort till Uluru för att titta på soluppgången och äta frukost. Här fick jag skämmas inför en tredjedel av min grupp då tre galna duvor flög över oss och jag fick panik (min rädsla för fåglar som sveper mot mig har bara blivit värre sedan jag kom till Australien). Ingen fattade vad jag sysslade med och när jag berättade för dem om min fågelfobi så blev jag utskrattad, men på ett vänligt sätt.
Soluppgången var en trevlig tillställning, men kanske inte lika cool som solnedgången. Vi fick dock se en hel massa fler färgskiftningar i stenen som inte alls kommer från rymden utan bildades då ett jätte högt berg (en kilometer högre än Mt. Everest) eroderade sönder pga av isen som smälte (ja, Australien har varit täckt av is) och flyttade sedimenten. The Olgas bildades på samma sätt.
Efter frukost hade vi att välja mellan två olika aktiviteter - klättra upp på Uluru eller gå runt Uluru. Det hade varit riktigt coolt att klättra upp på Uluru, och några gjorde det, men det var riktigt blåsigt, väldigt brant och vi hade bara två timmar på oss, så jag valde att gå runt istället, vilket var en 9 kilometer lång promenad.
När vi kom tillbaka till minibussen låg vår guide och sov och vi lät honom fortsätta sova medan vi väntade på resten. De som gått upp hade haft en jätte häftig upplevelse, men de hade nästan blåst bort på kuppen.
Min grupp framför Uluru.
När vi hade släppt av de rika flickorna så var det dags för oss andra att åka tillbaka till Alice Springs, sex timmar bort. Vi stannade längs vägen, bland annat för att äta lunch i sällskap av en mattjuv till emu samt för att titta på kameler. För 5 dollar kunde man rida på en kamel om man ville, men det har jag gjort förut så jag åt en isglass istället. Det var billigare, ha ha!
Den kvällen, nyduschade och i rena kläder, möttes hela gruppen för att äta middag tillsammans. God mat, skratt, speciellt önskade låtar och minnen från de tre dagar vi spenderat tillsammans gjorde kvällen riktigt lyckad. Vi fick möjlighet att lära känna varandra ännu bättre och sedan dess har jag hunnit återse fyra stycken från gruppen här i Sydney och förhoppningsvis hinner jag se några fler om de tar sig hit. Det var helt enkelt tre riktigt lyckade dagar tillsammans med underbara människor!
Till sist var det dags för oss alla att resa vidare åt olika håll. För min del väntade fem dagar i Adelaide innan det var dags att återvända till Sydney.
~ Katarina
Väckarklockan ringde klockan 5 och det var bara att pallra sig ur sängen. Medan jag väntade på att bli upplockad hann jag bli kompis med två australiensiska killar, Phil och Ben, som också skulle med min grupp. Efter en lång väntan så anlände till sist vår lilla minibuss och vi träffade vår guide Beej för första gången. Totalt bestod gruppen av 20 turister och vår guide. Medan vi plockade upp resten av gruppen dömde jag ut mina nya vänner och tänkte ungefär att de var som följande: några tyskar som redan hittat varandra och som babblade på på tyska, två engelsktalande killar som såg ut som riktigt dryga typer, fyra rika flickor (och det stämde verkligen), ett par som kunde bli antingen riktigt dryga och associala eller som visade sig inte alls vara ett par, en rysk gangster samt australiensarna och jag. De engelsktalande killarna visade sig vara riktigt trevliga och väluppfostrade, paret var inte associala, ryssen var amerikan och en kanadensare dolde sig bland tyskarna. De rika flickorna (en av dem var svensk) passade verkligen inte in i vildmarken och när vi släppte av dem sista dagen i Uluru Resort (de följde inte med tillbaka till Alice), var vi alla glada att slippa dem!
När vi alla var samlade i bilen var det dags att åka till vårt första stopp...som var sex timmars bilresa bort. Ett optimalt tillfälle för alla morgontrötta turister att somna om medan vår guide körde oss till King's Canyon. I King's Canyon var det dags för vår första vandring, en tretimmar lång slinga i ett oerhört vackert område, men för att göra det lite mer intressant så började vi med Heart Attack Hill. Vi skrattade nog allihopa åt det namnet, en liten knix kunde väl inte vara så jobbig att ta sig upp för att man måste ge det ett namn som involverar en hjärtattack. Halvvägs upp skrattade jag inte längre...jag kunde knappt andas! Ha ha, nej, så illa var det kanske inte, men det var brant...väldigt brant!
Heart Attack Hill!
Vår guide Beej berättade en massa intressanta fakta under vår vandring, bland annat om ökenrosen (som kanske inte syns så tydligt på bilden) som bara blommar efter att det har regnat, så regnar det inte nog mycket på sju år, ja då blommar den inte på sju år. Lite mer komplicerade levnadsföhållanden där ute helt enkelt.
King's Canyon var otroligt vacker och det var häftigt att se kontrasterna mellan de röda klipporna, den klarblå himlen och de svagt gröna växterna som trots allt lyckas leva där ute.
Min absoluta favoritbild. Kan inte vara lätt att vara ett träd där ute...
Efter den långa vandringen var det dags för ännu några timmar i bilen för att ta oss till vår campingplats för natten. På väg dit var vi tvugna att stanna längs vägen för att plocka ved till vår lägereld. Därefter körde vi ut till en campingplats långt ute i ingenstans. Vi anlände lagom tills dess att det höll på att bli mörkt. Vi gjorde upp en eld, lagade mat och satt sedan och myste vi lägerelden.
Efter en lång dag var det sedan dags att krypa till kojs. Vi blev alla tilldelade en sovsäck och en 'swag'. En swag är helt enkelt som ytterligare en sovsäck i riktigt tjockt, vattentätt material som man lägger sovsäcken inuti och som sedan håller en torr och varm under natten. Fungerar även lite som ett inbyggt liggunderlag. Man kan till och med dra upp dragkedjan hela vägen så man får som en liten säck att sova i. På grund av klaustrofobiska tendenser var detta inte något för mig.
På natten blev det -2 grader och jag kan inte påstå att jag sov allt för bra - mina fötter var som isbitar och jag var mer än glad över att jag packat både fleecejacka, mössa och vantar.
Dag 2
Vi blev väckta, eller ja, de som fortfarande sov, blev väckta klockan sex. Vi åt frukost kring en falnande lägereld och packade sedan snabbt ihop våra saker för att bege oss mot andra dagens huvudmål - the Olgas. Det tog mig säkert en timme att tina mina fötter i bilen, men så fort solen tittade fram blev det genast varmare.
The Olgas är en helt otrolig plats som består av typ 32 klippformationer. Landskapet ser ut ungefär som en blandning mellan Jurassic Park och Mars. När som helst förväntar man sig att se en ståtlig dinosaurie spatsera förbi i jakt på mat...
Ännu en tre timmar lång vandring väntade oss denna dag och det var riktigt coolt att vandra runt i detta helt obeskrivliga landskap.
Efter en riktigt cool vandring på Mars så åt vi lunch innan vi fortsatte till ett aboriginskt kulturcenter. Här fick vi en timme till att utforska, men det fanns egentligen inte så mycket att se, så vi var snart redo att bege oss igen. När vi kom tillbaka till vår minibuss visade det sig att den inte var kvar! Vår guide och guiden från den andra gruppen som tillhörde samma bolag, hade gett sig iväg på egna äventyr. Som tur var kom de snart tillbaka och vi kunde åka vidare. Tyvärr fattades två killar, men efter en stunds väntan sa Beej att de fick skylla sig själva för att de inte var i tid och så åkte vi iväg!
Vi åkte för att titta på ett mycket viktigt vattenhål vid Uluru. Beej berättade sagan om hur Uluru blev till samt några andra sagor innan vi åkte tillbaka för att hämta de två som saknades. Visade sig att de trodde vi skulle träffas kvart över fyra, istället för kvart i fyra. Synd för dem, de missade sagostunden!
På kvällen slog vi tillfälligt läger för att titta på solnedgången över Uluru medan vi åt middag. Jag hjälpte till att laga mat samtidigt som vi såg färgerna ändras på en av världens mest kända stenar. Det var roligt att se hur folk knuffades för att få en bra plats att ta kort från. Måste säga att en del tog solnedgången på lite för stort allvar, men visst var det fint.
Efter att solen till sist gått ner återvände vi till kvällens campingplats i Ayer's Rock Resort. Här fanns det både gatubelysning och toaletter, något vi vant oss av med natten innan. Den här kvällen plockade Beej fram sin gitarr och det sjöngs och spelades runt lägerelden. Innan det var dags att sova klättrade vi upp på en liten kulle och tittade på stjärnorna, vilket var riktigt mysigt!
Den natten sov jag betydligt bättre än natten innan. Kan ju erkänna att jag var först av alla att somna. Enligt min granne Phil så hade jag knappt hunnit lägga mig ner i min sovsäck och swag innan jag sov djupt. Mina fötter var som isbitar även nästa morgon, men det hade inte varit riktigt lika påtagligt kallt som natten innan.
Dag 3
Sista dagen började även den klockan sex för att vi skulle hinna ta oss bort till Uluru för att titta på soluppgången och äta frukost. Här fick jag skämmas inför en tredjedel av min grupp då tre galna duvor flög över oss och jag fick panik (min rädsla för fåglar som sveper mot mig har bara blivit värre sedan jag kom till Australien). Ingen fattade vad jag sysslade med och när jag berättade för dem om min fågelfobi så blev jag utskrattad, men på ett vänligt sätt.
Soluppgången var en trevlig tillställning, men kanske inte lika cool som solnedgången. Vi fick dock se en hel massa fler färgskiftningar i stenen som inte alls kommer från rymden utan bildades då ett jätte högt berg (en kilometer högre än Mt. Everest) eroderade sönder pga av isen som smälte (ja, Australien har varit täckt av is) och flyttade sedimenten. The Olgas bildades på samma sätt.
Efter frukost hade vi att välja mellan två olika aktiviteter - klättra upp på Uluru eller gå runt Uluru. Det hade varit riktigt coolt att klättra upp på Uluru, och några gjorde det, men det var riktigt blåsigt, väldigt brant och vi hade bara två timmar på oss, så jag valde att gå runt istället, vilket var en 9 kilometer lång promenad.
När vi kom tillbaka till minibussen låg vår guide och sov och vi lät honom fortsätta sova medan vi väntade på resten. De som gått upp hade haft en jätte häftig upplevelse, men de hade nästan blåst bort på kuppen.
Min grupp framför Uluru.
När vi hade släppt av de rika flickorna så var det dags för oss andra att åka tillbaka till Alice Springs, sex timmar bort. Vi stannade längs vägen, bland annat för att äta lunch i sällskap av en mattjuv till emu samt för att titta på kameler. För 5 dollar kunde man rida på en kamel om man ville, men det har jag gjort förut så jag åt en isglass istället. Det var billigare, ha ha!
Den kvällen, nyduschade och i rena kläder, möttes hela gruppen för att äta middag tillsammans. God mat, skratt, speciellt önskade låtar och minnen från de tre dagar vi spenderat tillsammans gjorde kvällen riktigt lyckad. Vi fick möjlighet att lära känna varandra ännu bättre och sedan dess har jag hunnit återse fyra stycken från gruppen här i Sydney och förhoppningsvis hinner jag se några fler om de tar sig hit. Det var helt enkelt tre riktigt lyckade dagar tillsammans med underbara människor!
Till sist var det dags för oss alla att resa vidare åt olika håll. För min del väntade fem dagar i Adelaide innan det var dags att återvända till Sydney.
~ Katarina
Kommentarer
Trackback
