The Blue Mountains
Första helgen i Australien åkte jag till Blue Mountains tillsammans med en grupp på ungefär 25-30 jetlaggade utbytesstudenter. Blue Mountains ligger cirka två timmars bussresa från Sydney och sägs skimra i ett blåaktigt sken, därav deras namn.
På lördagen när vi påbörjade vår tredagarsvistelse i bergen öste regnet ner och dimman låg tät. Vad vi skulle se vad en känd bergsformation som kallas för 'de tre systrarna'. Historien bakom är lång, men kortfattat kan man säga att de tre bergen är tre förtrollade systrar som väntar på att deras pappa ska hitta nått magiskt ben så han kan bryta förtrollningen. Själv är han förtrollad till en fågel... Hursomhelst, vad vi såg var i alla fall det här:
Vackert eller hur...
Första dagen blev alltså kanske inte riktigt som vi hade tänkt oss och i mitt rum klagades det hej vilt på vädret. Vi fick i alla fall en chans att lära känna varandra; amerikanerna (fyra stycken) utbytte konstiga kursförkortningar som förklaringar till vad de pluggade, tjejen från Colombia berättade om anledningen till varför hon åkte till Australien och jag fick prata svenska för att bevisa att jag verkligen var svensk...
Dag två, söndag, begav vi oss till Jenola Caves för en guidad tur ner i the Lucas cave, där de i en "grottsal" haft konserter. Detta var en ganska rolig upplevelse då vi slapp regnet.
Efteråt, eftersom vädret blivit lite bättre, fick vi en ny chans att se 'the three sisters'. Vad vi såg den här gången efter viss väntan var:
Jajamen, nu börjar det likna nått... Tåls att anmärka att det några minuter senare återigen började regna och att det regnade väldigt mycket. Enligt vår guide så var detta otroligt ovanligt väder och första gången hon hade på sig en halsduk i februari. Själv har jag alltid halsduk i februari, men trodde definitivt inte att jag skulle behöva det i Australien...
På måndagen återvände vi till ovanstående plats för en tre timmar lång promenad (bushwalk) förbi de tre systrarna, ner längs hala, smala trappor, förbi ett vackert vattenfall och sen upp igen för hala, smala trappor. Vår tur verkade till en början ha vänt och vi såg faktiskt solen i ca en halvtimme, men på vägen upp tog det i och började blåsa igen och när det var dags att gå ombord vår buss sprang alla som vanligt, för att undvika regnet!
Trots det kassa vädret så går det väl i efterhand bara att säga att vi trots det hade det väldigt trevligt och att vi fick uppleva mycket av Australien genom att se inhemska djur både i fångenskap och i det vilda. Fem stycken i gruppen fick dessutom uppleva hur det är att få en blodigel som kompis, men vår guide lärde oss därefter varför det är bra att ta med sig salt ut i naturen...(hon hade det, vi lånade salt på en pub).
Imorn blir det nog ett besök hos hajarna på akvariumet, så det kan nog komma att avhandlas här inom några dagar. Så fort jag tagit lite kort här på Dunmore så ska ni även få veta mer om livet på ett austaliensiskt college och universitet!
~ Katarina
På lördagen när vi påbörjade vår tredagarsvistelse i bergen öste regnet ner och dimman låg tät. Vad vi skulle se vad en känd bergsformation som kallas för 'de tre systrarna'. Historien bakom är lång, men kortfattat kan man säga att de tre bergen är tre förtrollade systrar som väntar på att deras pappa ska hitta nått magiskt ben så han kan bryta förtrollningen. Själv är han förtrollad till en fågel... Hursomhelst, vad vi såg var i alla fall det här:
Vackert eller hur...
Första dagen blev alltså kanske inte riktigt som vi hade tänkt oss och i mitt rum klagades det hej vilt på vädret. Vi fick i alla fall en chans att lära känna varandra; amerikanerna (fyra stycken) utbytte konstiga kursförkortningar som förklaringar till vad de pluggade, tjejen från Colombia berättade om anledningen till varför hon åkte till Australien och jag fick prata svenska för att bevisa att jag verkligen var svensk...
Dag två, söndag, begav vi oss till Jenola Caves för en guidad tur ner i the Lucas cave, där de i en "grottsal" haft konserter. Detta var en ganska rolig upplevelse då vi slapp regnet.
Efteråt, eftersom vädret blivit lite bättre, fick vi en ny chans att se 'the three sisters'. Vad vi såg den här gången efter viss väntan var:
Jajamen, nu börjar det likna nått... Tåls att anmärka att det några minuter senare återigen började regna och att det regnade väldigt mycket. Enligt vår guide så var detta otroligt ovanligt väder och första gången hon hade på sig en halsduk i februari. Själv har jag alltid halsduk i februari, men trodde definitivt inte att jag skulle behöva det i Australien...
På måndagen återvände vi till ovanstående plats för en tre timmar lång promenad (bushwalk) förbi de tre systrarna, ner längs hala, smala trappor, förbi ett vackert vattenfall och sen upp igen för hala, smala trappor. Vår tur verkade till en början ha vänt och vi såg faktiskt solen i ca en halvtimme, men på vägen upp tog det i och började blåsa igen och när det var dags att gå ombord vår buss sprang alla som vanligt, för att undvika regnet!
Trots det kassa vädret så går det väl i efterhand bara att säga att vi trots det hade det väldigt trevligt och att vi fick uppleva mycket av Australien genom att se inhemska djur både i fångenskap och i det vilda. Fem stycken i gruppen fick dessutom uppleva hur det är att få en blodigel som kompis, men vår guide lärde oss därefter varför det är bra att ta med sig salt ut i naturen...(hon hade det, vi lånade salt på en pub).
Imorn blir det nog ett besök hos hajarna på akvariumet, så det kan nog komma att avhandlas här inom några dagar. Så fort jag tagit lite kort här på Dunmore så ska ni även få veta mer om livet på ett austaliensiskt college och universitet!
~ Katarina
Crusing back to the 80's
För alla nya internationella studenter anordnades det på torsdagen den 19 februari en kryssning i Sydneys hamn. Efter som australiensare inte verkar kunna anordna en fest utan tema, så fick vi order om att klä oss i 80-talskläder. Tack vare en superb REA på den lilla affären Supré (kan undra om de specialiserat sig på 80-tals kläder...) så hittade vi lite roliga kläder.
Kryssningen tog oss fram och tillbaka runt operahuset, Harbour Bridge och in i Darling Harbour.
Vår avfärd från operahuset dokumenterades och följdes av en hel hop med turister som antagligen undrade vad vi var för nått folk från det förflutna...
Jag hade nog den klädseln som syntes bäst i mörkret, men neon är ju faktiskt en ganska uppiggande färg ;)
Själva båten var en cool, trevåningsyacht som snabbt fylldes med glada utbytesstudenter från världens alla hörn. Mest var det dock amerikaner...
Inga trillade överbord (vad vi vet...) och alla verkar ha lyckats ta sig tillbaka till 2000-talet efteråt.
Jag, Matt, Laura och Alex.
Det är, om man tänker efter, ganska smart att ha en fest på en båt, för då är det mycket svårare att gå hem när man får tråkigt. Dessutom, med en hajattack väldigt nyligen inne i hamnen, så var man inte alltför sugen att simma in till land. Turligt nog, var det en riktig trevlig kväll och både musiken och vågorna fick oss att gunga i takt...
När vi väl gick i land så började horder av 80-talsklädda utlänningar dra runt på gatorna inne i Sydney, och vissa drog till sig mer blickar än andra. Men som sagt, australiensare verkar ju inte kunna ha en fest utan krav på viss klädsel, så de om några borde ju i alla fall förstå. Sen är frågan om vi själva gjorde det...
Slutligen går det bara att säga att det faktiskt är ganska roligt att klä ut sig. Så, kanske är australiensarna inne på rätt spår...
~ Katarina
Kryssningen tog oss fram och tillbaka runt operahuset, Harbour Bridge och in i Darling Harbour.
Vår avfärd från operahuset dokumenterades och följdes av en hel hop med turister som antagligen undrade vad vi var för nått folk från det förflutna...
Jag hade nog den klädseln som syntes bäst i mörkret, men neon är ju faktiskt en ganska uppiggande färg ;)
Själva båten var en cool, trevåningsyacht som snabbt fylldes med glada utbytesstudenter från världens alla hörn. Mest var det dock amerikaner...
Inga trillade överbord (vad vi vet...) och alla verkar ha lyckats ta sig tillbaka till 2000-talet efteråt.
Jag, Matt, Laura och Alex.Det är, om man tänker efter, ganska smart att ha en fest på en båt, för då är det mycket svårare att gå hem när man får tråkigt. Dessutom, med en hajattack väldigt nyligen inne i hamnen, så var man inte alltför sugen att simma in till land. Turligt nog, var det en riktig trevlig kväll och både musiken och vågorna fick oss att gunga i takt...
När vi väl gick i land så började horder av 80-talsklädda utlänningar dra runt på gatorna inne i Sydney, och vissa drog till sig mer blickar än andra. Men som sagt, australiensare verkar ju inte kunna ha en fest utan krav på viss klädsel, så de om några borde ju i alla fall förstå. Sen är frågan om vi själva gjorde det...
Slutligen går det bara att säga att det faktiskt är ganska roligt att klä ut sig. Så, kanske är australiensarna inne på rätt spår...
~ Katarina
Livet på andra sidan jorden...
Hej allihopa!
Sedan två veckor tillbaka befinner jag mig nu i Sydney, Australien. Jag kommer att var här fram till januari 2010. För att alla, familj som vänner, och främlingar för den delen, lättare ska kunna ha koll på vad jag ha för mig, så har jag gått emot mig själv och startat en blogg.
Jag har i två veckors tid bott på ett hostel inne i stan, men sedan igår bor jag nu på campus ute i förorten North Ryde. Detta är ett ganska dyrt val av boende, men ganska bekvämt då jag får mat serverad tre gånger om dagen, medlemsskap i universitetets gym ingår och internet även så.
Efter en vecka av regn (mycket ovanligt i februari) har vädret återhämtat sig och vi har numera sol och cirka 30-35 grader varmt - i skuggan! När jag gick ut igår var det nästan så att jag smälte...
Här har ni mig framför Operahuset och Harbour bridge, som bevis på att jag verkligen är i Australien.
Eftersom min blogg ligger två veckor efter tidsmässigt så kommer följande tre betraktelser vara lite gamla, men de visar på mina tankar under de första dagarna i ett nytt land, jetlaggad och ensam...
Betraktelse 1: första intrycket!
Ska det inte vara soligt? +18 grader klockan sju på morgonen är ju visserligen trevligt, men ändå. Är det sommar så är det!
När vi gick ner för landning såg jag operahuset för första gången och Harbour Bridge likaså. Tänk att det här ska bli mitt hem! Tänk att snart får jag ge mig ut och lära känna staden jag så länge drömt om. Hoppas på sol!
Hoppas att mitt hostel finns och att det inte blir som i Marseille*, men då får jag väl spänna upp mitt tält, lägga brandsläckaren som kudde och drömma om hajar. Det är här mitt nya motto 'No worries' går att tillgripa - det ska ta mig långt i år!
Tullen var busenkel att ta sig igenom. Såg en skylt om att de filmade sin dokumentärserie om tullen, men inget knark i skorna - ingen tid i TV! Lika bra det, börjar gilla mina skor...
Måste köpa ett paraflax. Med bara 7 kg övervikt i handbagaget (ingen märkte nått) så kan man ju tycka att ett paraply hade fått plats. Ja, ja får väl köpa ett med tasmanska djävular på.
*När jag och Sara backpackade genom Europa så fann vi, efter två timmar lång taxi resa att vårt hostel inte existerade...
Betraktelse 2: Spöket och surfarna
Med en tigerhaj, som redan naffsat lite på en dykare, lurandes i hamnen gav jag mig ut på tigerspa...jag menar tigerhajsspaning. Hittade dock bara ett operahus och en koloni flygande rävar (australiensisk fladdermus).
Tog färjan ut till underbara Manly (förort precis på stranden) och såg att det dagen till ära var badförbud. Detta
verkadedock inte gälla surfare...
Detta tar mig in på ett intressant spår. I Australien är det nu sensommar, så alla är brunbrända och snygga. Skulle jag ställa mig bredvid en av dem skulle jag se ut som ett spöke jämfört med dem. Hoppas på sol så att även jag kan få lite färg...
Betraktelse 3: Den naiva svenskan och hotet av spindlar
Efter fyra dagar i Sydney har jag fortfarande inte sett några spindlar. Tro mig, jag är inte ledsen för det, men ibland kommer jag plötsligt på att hotet finns. Den dag jag ser en spindel, och med min tur lär den vara gigantisk, så kommer min lilla svenska värld slås i spillror och jag kommer att vara tvungen att inse att Australien är ett farligt land!
Ja, så lät det under mina första dagar i Sydney. Sedan dess har jag hunnit se många av Australiens inhemska djur, både i det vilda och i fångenskap. Dock ingen jätte stor, jätte farlig spindel, bara en liten. Har även sett en kackerlacka utomhus. Ormar har också, till min glädje, lyst med sin frånvaro.
Här kan ni se mig tillsammans med några av mina nyfunna vänner...
Ja, det får räcka för den här gången. Skriver mer ganska snart, då det finns mycket mer att berätta om :)
~ Katarina
Sedan två veckor tillbaka befinner jag mig nu i Sydney, Australien. Jag kommer att var här fram till januari 2010. För att alla, familj som vänner, och främlingar för den delen, lättare ska kunna ha koll på vad jag ha för mig, så har jag gått emot mig själv och startat en blogg.
Jag har i två veckors tid bott på ett hostel inne i stan, men sedan igår bor jag nu på campus ute i förorten North Ryde. Detta är ett ganska dyrt val av boende, men ganska bekvämt då jag får mat serverad tre gånger om dagen, medlemsskap i universitetets gym ingår och internet även så.
Efter en vecka av regn (mycket ovanligt i februari) har vädret återhämtat sig och vi har numera sol och cirka 30-35 grader varmt - i skuggan! När jag gick ut igår var det nästan så att jag smälte...
Här har ni mig framför Operahuset och Harbour bridge, som bevis på att jag verkligen är i Australien.
Eftersom min blogg ligger två veckor efter tidsmässigt så kommer följande tre betraktelser vara lite gamla, men de visar på mina tankar under de första dagarna i ett nytt land, jetlaggad och ensam...
Betraktelse 1: första intrycket!
Ska det inte vara soligt? +18 grader klockan sju på morgonen är ju visserligen trevligt, men ändå. Är det sommar så är det!
När vi gick ner för landning såg jag operahuset för första gången och Harbour Bridge likaså. Tänk att det här ska bli mitt hem! Tänk att snart får jag ge mig ut och lära känna staden jag så länge drömt om. Hoppas på sol!
Hoppas att mitt hostel finns och att det inte blir som i Marseille*, men då får jag väl spänna upp mitt tält, lägga brandsläckaren som kudde och drömma om hajar. Det är här mitt nya motto 'No worries' går att tillgripa - det ska ta mig långt i år!
Tullen var busenkel att ta sig igenom. Såg en skylt om att de filmade sin dokumentärserie om tullen, men inget knark i skorna - ingen tid i TV! Lika bra det, börjar gilla mina skor...
Måste köpa ett paraflax. Med bara 7 kg övervikt i handbagaget (ingen märkte nått) så kan man ju tycka att ett paraply hade fått plats. Ja, ja får väl köpa ett med tasmanska djävular på.
*När jag och Sara backpackade genom Europa så fann vi, efter två timmar lång taxi resa att vårt hostel inte existerade...
Betraktelse 2: Spöket och surfarna
Med en tigerhaj, som redan naffsat lite på en dykare, lurandes i hamnen gav jag mig ut på tigerspa...jag menar tigerhajsspaning. Hittade dock bara ett operahus och en koloni flygande rävar (australiensisk fladdermus).
Tog färjan ut till underbara Manly (förort precis på stranden) och såg att det dagen till ära var badförbud. Detta
verkadedock inte gälla surfare...
Detta tar mig in på ett intressant spår. I Australien är det nu sensommar, så alla är brunbrända och snygga. Skulle jag ställa mig bredvid en av dem skulle jag se ut som ett spöke jämfört med dem. Hoppas på sol så att även jag kan få lite färg...
Betraktelse 3: Den naiva svenskan och hotet av spindlar
Efter fyra dagar i Sydney har jag fortfarande inte sett några spindlar. Tro mig, jag är inte ledsen för det, men ibland kommer jag plötsligt på att hotet finns. Den dag jag ser en spindel, och med min tur lär den vara gigantisk, så kommer min lilla svenska värld slås i spillror och jag kommer att vara tvungen att inse att Australien är ett farligt land!
Ja, så lät det under mina första dagar i Sydney. Sedan dess har jag hunnit se många av Australiens inhemska djur, både i det vilda och i fångenskap. Dock ingen jätte stor, jätte farlig spindel, bara en liten. Har även sett en kackerlacka utomhus. Ormar har också, till min glädje, lyst med sin frånvaro.
Här kan ni se mig tillsammans med några av mina nyfunna vänner...
Ja, det får räcka för den här gången. Skriver mer ganska snart, då det finns mycket mer att berätta om :)
~ Katarina
